Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. De sista dagarna på Livadia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon talade med en öfvertygelse, som hon omöjligen själf kunde
hafva hyst, men kanske hon i sitt försök att lugna andra själf
fann en viss tröst, någon ljusning i den mörka skugga, som
sväfvade öfver henne. Själf stödde hon sin gemål, när de gingo i
land, och gjorde sitt bästa för att bemantla såväl sin egen oro som
kejsarens stapplande steg.
Förändringen i dennes utseende efter hans sista vistelse på
Krim förfärade alla, som samlats för att hälsa honom. Han
hade blifvit en fullständig skugga af sitt forna jag — blek, mager
och med ett sorgbundet leende på läpparne. Han yttrade några
få ord till guvernören och de andra notabiliteterna, men tycktes
hafva brådt att komma hem till sig och skyndade till vagnen, som
hastigt kördes till palatset.
De första dagarna förflöto i stillhet. Den sjuke tillbragte största
delen af sin tid utomhus och tycktes vara något mera glad och
bättre finna sig i sin ställning. Han brukade sitta på terassen och
betrakta det omgifvande blå hafvet och de i Jaltas hamn förankrade
örlogsfartygen, af hvilka ett, det nybyggda Pamiat Merkuria,
var föremål för hans särskilda intresse och uppmärksamhet, och
om hvilket han ofta talade, yttrande att, så snart han kände sig
kryare, han skulle gå ombord och omsorgsfullt inspektera det.
Ack! det var på samma fartyg hans jordiska kvarlefvor skulle
föras till Sevastopol på väg till Petersburg för att begrafvas.
Småningom samlades hela kejsarfamiljen på Krim under en
eller annan förevändning för att icke låta den sjuke misstänka, att
det var oro för hans hälsa som fört dem dit. Men Alexander lät
icke narra sig och insåg till fullo sitt tillstånd. Då kejsarinnan icke
var närvarande, brukade han ibland tala om hvad som borde göras
efter hans bortgång, men det då framställda förslaget, att
tronarfvingens förmälning med prinsessan Alice af Hessen skulle i all
stillhet firas i privatkapellet på Livadia, gillade han icke. Han
ansåg icke, och det sade han äfven, att den blifvande monarkens
förmälning borde firas utan den pomp och ståt, som äro oskiljaktiga
från dylika ceremonier. Han yttrade icke ens någon önskan att
se sin blifvande sonhustru anlända till Krim tidigare än vid den
tid, som ursprungligen blifvit bestämd för hennes resa, de sista
dagarna af oktober, och dock hade han icke träffat henne efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
