Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. De sista dagarna på Livadia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter sin kusin, drottningen af Grekland, vid hvilken han alltid
varit mycket fästad.
Då Olga Konstantinovna anlände, ville han ständigt hafva
henne vid sin sida, talande så mycket som hans tilltagande
svaghet medgaf honom göra och påminnande henne om deras
ungdoms- och barndomsdagar. Äfven drottningens mor, storfurstinnan
Alexandra Jossifovna, infann sig några dagar senare, och det var
hon som föreslog kejsaren att tillkalla den berömde fader Johannes
från Kronstadt, som öfver hela Ryssland vördades som ett helgon,
och till hvars böner folket hade ofantligt förtroende. Alexander
samtyckte med ens. Den helige mannen blef eftertelegraferad, och
då han inträffat på Livadia, lät den döende kejsaren honom komma
in i sitt rum och bad honom genast bedja för honom. Ett rörande
samtal ägde rum mellan den mäktige monarken och den ringe
sockenprästen.
»Mitt folk älskar dig», sade kejsaren.
»Ja, Ers Majestät», svarade fader Johannes, »Ert folk älskar
mig.»
»Och äfven jag tillhör ryska folket», sade Alexander. »Äfven
jag älskar dig, och jag vill, att du skall bedja för mig. Jag vet,
att jag är döende, men jag vill, att du skall veta, att jag alltid sökt
göra mitt bästa för alla — för alla», upprepade han. »Och jag är
icke rädd — nej, jag är icke rädd. Och jag vill, att du skall säga
mitt folk, att jag hyser ingen fruktan. Sannolikt finner Gud, att
jag gjort nog, eftersom han kallar mig. Jag är nöjd med Hans
rådslag.»
Han bad att få anamma nattvarden, och sedan detta skett,
tycktes han bli lugn. Resignerad hade han alltid varit, såväl
som redo att aflägga räkenskap inför Honom, som anförtrott honom
hans maktpåliggande värf.
Medan dessa sista scener ägde rum, var prinsessan Alice af
Hessen på väg till Krim. I Berlin infann sig kejsar Wilhelm vid
järnvägsstationen för att hälsa henne och utbyta några ord med henne,
medan tåget där stannade. I Warschau mötte hennes syster,
storfurstinnan Elisabet Feodorovna, och följde henne till Livadia,
där hela kejsarfamiljen redan var samlad. Hon blef införd i
kejsarens sängkammare, men han var så svag, att han endast kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
