- Project Runeberg -  Kråknästet. Berättelse ur Stockholmslifvet /
39

(1849) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet: Vidare om den stora skatten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


”Och Ellen skall hålla af er som en syster”,
svarade flickan, i det hon, lutande sig mot ynglingen,
såg på honom så innerligt med sina stora englasköna
ögon.

Efter ett par minuters vistande nere hos Ellen
och hennes moder, begaf sig vår notarie tillbaka
uppför trappan till salig farbrors våning, för att taga sin
hatt och öfverrock, hvilka han glömt att taga med sig
när han ledde ner Ellens mor.

I detsamma han lade handen på nyckeln för att
uppläsa dörren till salen, nedkom från trappan, som
ledde till andra våningen, missionspredikanten Axel
Olenius med trygga steg och skinande ansigte,
hållande i högra banden den dyrbara svarta plånboken.

Efter honom följde de tvenne vittnena.

”Jag glömde hatt och surtut derinne och det är
för den orsaken jag gått upp igen”, yttrade notarien,
som ansåg sig böra uppgifva anledningen till sin
återkomst.

”Var god och stig in, min unge vän!”
uppmanade den svarte med ett visst spelöje på läpparna,
”och om det roar er att öfvervara det ögonblick då
vi upptekna er farbrors tillgångar, så år jag för min
del på intet vis deremot ... tvertom skulle jag
gerna se att ni stannade qvar, så att er herr far genom
er kunde bli förvissad derom, att allt gått ordentligt
till väga.”

”Jag sätter visst icke er ordentlighet i fråga”,
genmälte notarien, ”och jag önskade blott att jag
hade en lika god tanke om er samvetsgranhet.”

”Ni söker förolämpa mig, men jag förlåter er ...
jag inser alltförväl, att ni är ond på mig för det der
testamentets skull ... men hvad rår väl jag för det?
... Er salig farbror var en förståndig man och visste
nog hvad han gjorde ... men för att rätt bedöma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakrak/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free