Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet: Vidare om den stora skatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra menniskors motiver för hvad de göra och låta,
måste man nödvändigt befinna sig på samma moraliska
ståndpunkt som de ... Unge man, är ni nog
förmäten att vilja ställa er på samma höjd som er
verldserfarne och sannt gudaktige farbror?”
”Jag afundas icke den höjd, som min farbror i
lifstiden innehade”, svarade Konrad, ”ty denna höjd
var ätminstone icke en af mensklighetens, och icke
heller kan man säga, att densamma smyckades af
hjertats ädlare blommor, ty om så varit, hade han visst
icke skjutit ifrån sig en broder som älskade honom
och som aldrig gjort honom den minsta ledsamhet
eller det ringaste besvär ... icke heller hade han
då gjort sitt enda barn arflöst, på samma gång han
handlöst kastat hela sin förmögenhet i en fullkomligt
oskyld persons händer för att användas till gud vet
icke hvad ... Men jag har icke gått upp för att
resonnera med er, utan helt enkelt för att afhemta
mina qvarglömda klädespersedlar.”
Under detta samtal hade de fyra herrarne inträdt
i rummet och den svarte vid bordet tagit plats
emellan de begge följeslagarne, i afsigt att undersöka den
vigtiga plånbokens innehåll samt vederbörligen
annotera detsamma.
Vår notarie var som bäst sysselsatt med att
pådraga sig sin surtut, hvarvid han hade ryggen vänd
mot bordet och de tre som sutto derinvid, då han
hastigt och ovillkorligen svängde sig om, dertill
förmådd af följande oväntade utrop, afgifvet med en röst,
som uttryckte den yttersta öfverraskning och
förskräckelse.
”Död och helvete! hvad är det!”
Detta utrop väckte så mycket mera den unge
mannens förvåning, som det kom ifrån den gudlige
mannens läppar. Vår hjelte riktade genast sina blickar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
