- Project Runeberg -  Kråknästet. Berättelse ur Stockholmslifvet /
42

(1849) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet: Vidare om den stora skatten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brorson, vår e. o. notarie i Kongl. Svea Hof-Rätt.
Konrad hade ju nyss önskat, att alla nattens gastar
måtte förvandla bankotransportsedlarne till trasor och
diamanterna till glasskärfvor, och i det närmaste var
nu denna önskan uppfylld, ja fullkomligt, hvad
hufvudsaken anginge. Att äga välde öfver nattens gastar
är icke alltid att jubla öfver, och ingen bör derföre
undra om vår hjelte kände sig något generad deraf.

”Det var mig en spjufver till kommissarie”, yttrade,
nästan kiknande af skratt, det ena vittnet; ”maken till
drift har jag väl aldrig sett eller ens hört talas om.”

”Och hon dernere, som nyss beklagade sig öfver
sin lott”, anmärkte kamraten, ”min själ hon tappade
på bytet.”

”Visserligen är det här rucklet icke mycket att stå
efter”, menade den förre; ”men i jemförelse med några
byxknappar och öfverkorsade assistanssedlar, så ...”

”Nej, det är inte möjligt!” röt ändtligen den
svarte, i det han sprang upp från bordet och störtade
ut på dörren.

Notarien och de begge vittnena, något orolige
öfver den förtviflan som stod teknad på den gudliges
ansigte och kanske fruktande att han skulle göra sig
något ondt, skyndade efter honom upp till vinden, dit
han begifvit sig.

Der blefvo de vittnen till en ny scen som icke
var af mindre effekt än den dernere. De sågo
nemligen den annars så gravitetiska missionspredikanten
klättra som en ekorre öfver en af takstolarne, syna
den på alla sidor och med begge händerna gräfva uti
en i takstolen befintlig utdragen lönlåda, under det att
han med en sjömans vighet höll sig fast medelst benen.

”Förrådd, bestulen, plundrad, röfvad!” vrålade
han slutligen och nedföll handlöst i åskådarnes armar.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakrak/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free