Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femte kapitlet: En olycka kommer sällan ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FEMTE KAPITLET.
EN OLYCKA KOMMER SÄLLAN ENSAM.
Följande afton, trots mörker och snöyr, vandrade
fram och tillbaka utanför Kråknästet den olycklige
missionspredikanten Axel Olenius, klagande i kapp med
nordanvinden. Då och då stannade han framför de
stängda luckorna till fönstret på nedra botten och,
efter att förut noga hafva spejat och lyssnat omkring
sig, liksom befarade han att af någon blifva
öfverraskad, framtog han en borr, den han haft dold under
kappan, satte den mot ena luckan och vid sådana
tillfällen då vinden pep som våldsammast, borrade några
hvarf, hvarefter han återtog sitt förra vankande af
och an.
”Nej, nej, det var ingen dröm!” mumlade han
för sig sjelf; ”jag såg ju tydligt de nya bankosedlarna
och begärligt drucko mina ögon diamanternas
klara vatten ... Ack, jag ser dem ännu i denna
stund så tydligt, så tydligt, och likväl ... likväl! ...
Plånboken var ju densamma och kan icke vara någon
annan ... men innehållet, innehållet! ... Har då
afgrunden sammansvurit sig emot mig till hämd för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:59 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bakrak/0045.html
