Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet: En olycka kommer sällan ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag städse fruktat gud och alltid vandrat herrans vägar
... Knappar, assistans ... ha, ha! ... ja, det är
djefvulens verk denna plötsliga förvandling ...
Djefvulen? ... ha! ... Är jag då en skrockfull kärng? ...
tror väl jag på djeflar, andar, spöken och all den der
galimatias, som rymmes inom den okunniges och
enfaldiges hjerna? ...”
”Nej, nej!” fortfor han, ”en dödlig har spelat
mig detta rysliga spratt, har föröfvat detta skändliga
dåd ... ja ja, det är otvifvelaktigt, det är säkert
säkert! ... Men hvem? hvem! ... Skulle väl han
... han, den gamle! ... det är möjligt, ty det
vandrar idel skrymtan och bedrägeri på denna usla jord,
detta Sodom och Gomorha, för hvilka icke finnas eld
och svafvel nog ... Nej, jag kan ändå ej tro det ...
det är omöjligt, otänkbart ... Var han väl med sin
fot utur kammaren alltifrån den der natten då han
förde mig ditupp och visade mig ... nej, nej! Jag
var ju hos honom bittida och sent, och nyckeln till
lönlådan hängde vid hans finger ända till dess han
drog det sista andetaget ... Hade jag honom icke
med själ och kropp i mina händer och drömde han
icke ända in i sista dödssekunden om hur China, Asien
och gud vet icke hvilka fläckar af jorden skulle
omvändas och döpas! ... den gamle narren! ... nej,
det är ej af honom jag blifvit bedragen! ... icke
af honom! ... men af hvem då? ... af hvem!”
Den svarte stannade framför fönsterluckorna,
framtog sin borr och började ånyo, under iakttagandet af
all möjlig försiktighet, arbeta på luckan några
minuter, efter hvilkas förlopp han upphörde, fortsättande
sin promenad och sitt mumlande:
”Ja, jag återkommer alltid till min första aning,
att det är denna qvinna, denna usla gemena varelse
som har sitt finger med i detta förfärliga brott ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
