Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet: En olycka kommer sällan ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mina händer ... Så måste det vara, om det skall
finnas någon rättvisa till i himmelen och på jorden.”
Under det denna monolog hölls utanföre,
inträdde notarien Rollin i den på nedra botten belägna
ruskiga kammaren, hvilken beboddes af mamsell Sahlén
och hennes fjortonåriga, numera faderlösa dotter. Mor
och dotter skyndade under glädjebetygelser emot den
unge, treflige gästen, som snart tog plats på den
eländiga soffan mellan dem båda, bildande de på detta
sätt en förtrolig grupp tillsammans.
Samtalet rörde sig kring hvarjehanda ämnen,
synnerligast kring det som hade afseende på Ellens
framtid, öfver hvilken modern röjde mycken oro, ehuru
vår notarie fortfor att bedyra, att så länge han lefde,
skulle ingen nöd gå på familjen. Förmodligen visste
den stackars modern hvad för öfrigt hela verlden vet,
nemligen, att ingen har så lätt för att vilja och lofva
göra godt, än den som ingenting har. Derefter kom
man in på kapitlet om den aflidne kommissarien och
det förhållande, hvaruti Ellens mor stått till honom,
och hvilket af henne och notarien diskuterades, på det,
med anledning af dotterns närvaro, mest granlaga sätt.
Mamsell Sahlén hade i tjugo års tid lefvat tillsammans
med kommissarien, ett samlif, som, till följd af hans
gränslösa girighet, varit det mest förtryckande och
outhärdeliga man kan tänka sig, men från hvilket hon
likväl icke velat slita sig, emedan hon alltid hoppats,
att kommissarien, som var rik, skulle göra något för
betryggandet af hennes och deras gemensamma barns
framtid.
”Men är ni då öfvertygad om att min farbror
verkligen var så rik som ni föreställer er?” frågade
Konrad, som icke rätt visste hvad han skulle tänka
om det besynnerliga testamentet och den ännu
besynnerligare förvandlingen af skatten, hvars verkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
