Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet: En olycka kommer sällan ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af käppen midt emot det ställe af rutan, utanför
hvilket hålet på lockan var, samt med en öfvad
biljardspelares skicklighet gjorde en stark stöt tvertigenom
både rutan och hålet.
”Aj för tusan, jag råkade slå ut rutan!” ropade
vår hjelte.
Men oaktadt detta rop afgafs med ganska stark
stämma, hördes likväl utifrån det förskräckligaste, med
svordomar uppblandade, jemmerskri man någonsin
kunde höra, och om man genom den tillskrufvade luckan
kunnat upptäcka hvad som tilldrog sig på gatan, så
skulle man hafva sett en herre i kappa, hvilken med
handen om sitt blödande öra jagade utåt nya vägen,
stundtals hoppande högt upp i vädret liksom af
smärta, men oupphörligt tjutande som en sårad varg.
En olycka hommer sällan ensam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
