Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet: Mittet af Kråknästet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Låtom oss skynda!”
Efter en qvarts förlopp återfinna vi de unga tu,
sittande bredvid hvarandra på divanen i ett elegant
kabinett på Hotel Garni.
”Goda Ellen! vi äro ju kusiner”, började vår
hjelte.
”Ellen slog rodnande ned ögonen.
”Kusiner kalla hvarandra för du”, fortfor Konrad;
”säg du åt mig, söta flicka, med vilkor att jag skall
säga detsamma tillbaka!”
”Gerna”, svarade Ellen, småleende.
”Efter så lång skilsmessa bruka kusiner ge
hvarandra en kyss”, förklarade den manlige kusinen.
”Ack ja, gerna!” biföll den qvinliga och räckte
Konrad sina purpurläppar, dem han mötte på 7/8:dels väg.
”Och nu berätta mig”, bad denne; ”säg mig ...
lös förtrollningen ... jag tycker mig vara i ett
trollslott, hvars fé du är, ljufva flicka!”
”Så hör då, min vän.”
”Det är svårt att vara öra, när man som jag är
bara öga”, bedyrade Konrad, slukande med blicken
sin kusins täcka gestalt.
”Du mins att mamma och jag reste till Skåne”,
började nu Ellen sin berättelse, ”och att vi vistades
hos mammas syster.”
”Länsmansenkan ... ja, jag minns.”
”Efter ett halft år dog moster och lemnade
mamma i arf en stor förmögenhet, minst hundratusen
riksdaler banko ... hvad säger du om det?”
”Hundratusen riksdaler banko!” upprepade
Konrad, hoppande upp från soffan; ”det var fan till gumma!
... salig länsmannen måtte ha varit med i de gamla
goda tiderna.”
”Sätt dig, min vän, och hör vidare”, uppmanade
Ellen, hvarefter hon fortfor: ”sedan moster blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
