Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet: Mittet af Kråknästet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begrafven och hennes rikliga qvarlåtenskap realiserad,
hvilket gick lätt för sig, emedan det mesta bestod af
kontanter, nipper, med mera dylikt, reste mamma och
jag till Köpenhamn, der vi dröjde ett helt år.”
”Och sedan?”
”Till Frankrike, till Paris, der vi lefvat i tre år.”
”Men hvarföre vistades ni beständigt i
fremmande land?”
”Mamma trifdes icke i Sverige och du finner väl
att jag måste foga mig efter hennes vilja.”
”Men att inte skrifva ett enda ord till mig under
hela denna tid”, förebrådde häradshöfdingen.
”Jag ville det många gånger, men mamma tillät
det icke.”
”Och hvarföre?”
”Emedan hon befarade att man i Stockholm skulle
få veta hvar vi uppehöllo oss.”
”Det var besynnerligt ... hvem kunde hon här
ha att frukta?”
”Du kommer väl ihåg magister Olenius?”
”Den skälmen ... ja bevars ... Jag kan just
undra hvad den figuren har för sig nu för tiden.”
”Många nätter hörde jag mamma i sömnen uttala
hans namn, och när mamma låg på sitt yttersta,
nåmde hon i yrseln också hans namn och alltid under
mycken oro. Deraf kom jag på den tanken att det
var honom hon fruktade.”
”Högst underligt!”
”Men ser du, Konrad”, yttrade Ellen i det hon
såg sig omkring med någon skygghet och sänkte
rösten till hviskning, ”jag har äfven kommit på en
annan tanka.”
”Hvilken då?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
