Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bara denna länk i kedjan, för att göra eländet full*
komligt, och straffets boja tillräckligt tung! — I nära
tvenne års tid har jag af själs- och kroppslidanden
dignat yid landsvägarna; men för den dignande hade
träden ingen skugga, blomman intet doft, källan ingen
svalkande åder. Lågorna från min lefnads ruiner
flammade utan återhåll öfver min hjessa, och de
glödande kolen af den förbrända tomten — se der den
bädd, på hvilken jag hvilat. — Mången gång har jag
stått vid den brusande forssen, och frossat vid blotta
tanken derpå, att kunna slukas af dess öppnade svalg;
men den kraftlöse hade inte en gång kraft att dö; ty
då stod alltid vid hans sida din bild, Hillman, och
tillbakahöll den olycklige från hans enda återstående
lycka. — Hade jag icke i din blick kunnat upptäcka
en enda skymt af tillfredsställd hämnd, vid Gud, jag
hade inte då lefvat än. Det var det milda, det
försonligt förebrående i din blick, som beröfvade mig
allt mod och uppfyllde min själ med ny fasa. —
Sådan måtte den fasa vara beskaffad, som himmelen
injagar hos afgrunden — sådana de vapen, hvarmed
mörkrets vapen slås ned! — Detta den sednare
af-delningen af min lefnad shistoria. — Den förra, den
känner du. Allt kan sammanfattas i tvenne ord: jag
var en bof — jag är en tiggare.
Hillman. Budorf! det sväfvar ingen god engel
öfver sjelfmördarens graf; men vid den ångerfulles
läger vaka många. Tanken på dig har mer än allt
annat fördystrat mitt ensliga lif, men dina förvillelser
och brott kunde aldrig utplåna minnet af den fordna
ungdomsvännen. Budorf, allt hvad du gjort mig, har
jag för längesedan förlåtit dig. Måtte himlen göra
detsamma!
Budoef. Förbarmande! nåd, Hillman! ditt
ädelmod gör mig vansinnig! Slunga dina blixtar, o
himmel! Unna brottslingen att dö vid den dygdiges fot!
(omfattar Hillmans knän; paus),
Hillman. Det obetydligaste träd, som höstens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
