Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
tingen blifva honom blindt undergifven eller ock alldeles
vika tillbaka från hans umgänge". Den öfvervigt öfver
sin närmaste krets, som han vann, var derföre icke så
mycket grundad på personlig aktning och tillgifvenhet,
som fastmera ett resultat af hans intellektuela
öfverlägsenhet. En verklig personlig sympati synes han ej ha
varit mäktig att ingifva. Emellertid visade han sig
äfven från en mera fördelaktig sida, när han ville,
isynnerhet i snillrika fruntimmers sällskap och då han
vistades utom Upsala. När han vändt ryggen åt
universitetsstaden, tycktes hans onda genius hafva öfvergifvit
honom. Då kunde man i denna fängslande
umgänges-man med hans fina lediga och spirituela konversation,
understödd af en vidsträckt beläsenhet, knappast
igenkänna den kantige, sträfve och inbundne filosofen, som
med sitt sarkastiska gift dref sällskapsglädjen på flykten.
Såsom menniska framstår han derföre ej såsom en fullt
ädel, harmonisk personlighet. Ett starkt njutningsbegär
kan ej heller frånkännas honom. Motgången, öfver
hvilken han långt ifrån var höjd, hade hos honom alstrat
ett menniskoförakt, som han ej bemödade sig att dölja
och som äfven yttrade sig i hänsynslösa omdömen om
personer, och det diktatoriska sätt, hvarpå dessa
omdömen yttrades, gjorde dem ännu mer stötande. Derföre
drogo sig många af hans vänner mer och mer bort ifrån
honom. Han började äfven känna sitt äktenskapslösa lif
tomt och ensligt, och det abstrakta vetenskapliga
intresset synes mot slutet af hans lefnad nästan odeladt tagit
hans ande i anspråk. Hufvuddraget hos Höijer var ett
skarpt, kombinerande förstånd, understödt af en ovanlig
talang att med liflighet och kraft framställa abstrakta
tankar. För det personliga, konkreta kände han ej
någon sympati, och Schelling skildrar honom träffande, då
han förklarar honom sakna "das Gemüthliclie Element und
den mit der Natur uud dem lebendig Concreten befreun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
