Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
tagandet af absoluta, utom medvetandet varande ting,
har han sålunda fixerat sin ståndpunkt såsom idealism.
Idealistisk är enligt honom den filosofi, som angifver en
inre grund till objektiviteten, d. v. s. en sådan, som man
ej har att söka i tid och rum. Men nu visar sig denna
grund såsom icke egande verklighet, såsom existerande
endast i medvetandet; den är der endast en ren
åskådning. Skälet hvarföre icke detta ideela sjelf kan få
predikatet existens eller verklighet är, att det sjelf är grund
till all verklighet. Grunden utgör nämligen endast
yttersta möjligheten. Dessa yttranden gifver oss anledning
till att närmare utreda, hvad Höijer menar med
objektivitet eller verklighet, så ock hvilka fordringar han gör
på denna ideela grund, som, ehuru sjelf overklig, ändock
måste vara princip för verklighet, och slutligen huru
denna möjlighet öfvergår till verklighet. Den första
uppgiften, som bestämmer objektivitetens begrepp, är gifven
genom Höijers försök att rätta och komplettera de
Kan-tiska bestämningarne på objektiviteten. Den andra är
att i den rena handlingen uppvisa det grundpostulat,
hvartill man vid analysen ytterst kommer, och den tredje
uppgiften är att i den filosofiska konstruktionen finna
öfvergången från det overkliga till det verkliga samt deraf
göra tillämpningen. Dessa hufvudpunkter äro emellertid
icke af Höijer sjelf strängt isärhållna, utan inflätas i
hvarandra.
Hvad nu först objektivitetens begrepp beträffar, så
måste man se till, hvilka bestämningar i detta begrepp
involveras. Den första bestämning, som i detta afseende
träder för medvetandet, är Nödvändigheten. Härutinnan
sluter han sig till Kant, hvilken han här, såsom i öfrigt,
tager till utgångspunkt. Denna nödvändighet finner Höijer,
såsom Kant, i den högsta af de i medvetandet gifna
syntheserna och sålunda grundad i apperceptionens
syn-thetiska enhet. Denna nödvändighet yttrar sig i kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
