Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
åter en progress till alla möjliga förhållanden. Med ett
ord, hvart och ett fenomen är, såsom till alla delar
nödvändigt, blott ett sammandrag af det bela. Naturen är
för den ändliga åskådaren det nödvändiga och fullständiga
systemet af den rena handlingens bestämda produkter
eller innefattar alla vilkor för att fatta det oändliga
i det ändliga. Är nu verlden en sådan ur begreppet
med nödvändighet framalstrad verklighet, så synes
friheten vara omöjlig att fasthålla. Vi skola sedan se, huru
friheten enligt Höijer skall fattas för att kunna stå
tillsamman med nödvändigheten, som vi sett beherrska det
gifna verkliga.
Det är nu närmast att se till, huru öfvergången
från inre till yttre nödvändighet skall kunna i tanken
uppvisas, huru öfvergången från det obestämda och
allmänna till det enskilda försiggår.
Denna öfvergång fann han i den af honom uppställda
konstruktions-methoden, som är ett vigtigt moment i
hans tankebyggnad. Anledningen att uppställa
densamma var gifven genom den i Kants Methodlära framhållna
uppfattningen af den mathematiska konstruktionen. Kant
hade i denna konstruktion funnit grunden till den
evi-dens, som den mathematiska vetenskapen onekligen
såsom demonstrativ vetenskap eger, men frånkänt filosofien
denna evidens, emedan en sådan method icke kunde
appliceras på filosofiens objekt. Kant skilde nämligen den
mathematiska kunskapen från den filosofiska, så att den
förra bestämdes såsom en kunskap genom konstruktion
af begreppen, då den filosofiska endast är förnuftskunskap
genom begrepp a priori. Kant hade, såsom bekant är,
sökt beviset för mathematiska vetenskapens möjlighet
derutinnan, att han uppvisade mathematikens allmänna
objekt, rummet, såsom en af det sinliga medvetandets
aprioriska uppfattningsformer eller såsom nödvändig
bestämning i allt sinligt. Men tydligen var detta ej nog, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
