Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bethania-församlingens uppkomst och dess tvenne pastorer. Af Eric Norelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lO
LINDSBORG
uppdrag att se mig om efter lämpliga präster för
Amerika under min vistelse i Sverige, och här
kom det för mig, att jag hade framför mig ett
godt rof för Augustana-synoden. Af gamla
Karl-skogabor hade jag i Amerika hört talas om pastor
Olsson i Pershyttan, eller hvad det nu hette, där
han tjänstgjorde, och utan nägon förmedlande
introduktion, när jag fick se honom vid ett fönster,
gick jag rätt fram till honom, instinktmässigt, och
sade till honom på mitt påflugna amerikanska vis:
"Jag förmodar, att detta är pastor Olsson från
Värmland, om han nämligen är född i Karlskoga,
etc." Rätt träffadt! Och så hade vi ett mycket
intressant samtal, hvarvid jag sökte lägga honom
pä hjärtat att han borde lyssna till vår stora
prästbrist och komma öfver och hjälpa oss.
Någon dag efteråt sammanträffade jag med
honom igen på en liten bat a Ulfsunda-fjärden
vid återkommandet från Johannelund till staden.
Olsson hade då sin unga hustru med, ty de voro
nygifta, och båda voro sprittande glada. Båten
var väl lastad, och jag tyckte att man behöfde
sitta stilla och ha tungan midt i mun ; men Olsson
stod käpprak midt i båten och började runka, så
att båten höll på att taga in vatten. "Olle du!"
skref den unga frun, "styr dig, Olle." Men han
lyssnade icke till sin hustrus jämmerrop, utan
höll pä att leka med henne och oss öfriga. Du
är då mig en riktig filur, tänkte jag, som icke
ens har barmhärtighet med din stackars hustru.
Manne den karlen skall låta tämja sig i Amerika?
Jo, pa den frågan fick jag se svaret. Olsson kom
till Amerika 1869 och bosatte sig härstädes. Han
hade i flera afseenden, såsom nästan alla som
komma ut fran statskyrkan, radikala begrepp om
kyrkoförfattningen, särskildt om församlingen
och ämbetet, men efter några ars svåra pröfningar
hade han kommit pä det klara. Hofpredikanten
Krumacher i Berlin brukade säga: "Amerika har
en strutsmage och kan smälta allting", och nog
ligger däri en stor sanning.
Under den andre pastorns tid, den oförgätlige
och tidigt bortryckte dr Carl Swensson, inträdde
Bethania-församlingen i ett nytt skede. Da vi nu
se saken i historiens ljus, måste vi erkänna det
såsom en särskild Guds kallelse till en kristlig,
kulturell verksamhet, ett stort och härligt
uppdrag. Men ma församlingen aldrig förglömma,
att detta vårt fulla uppdrag ständigt har ett djupt
ansvar med sig, nämligen att Kristi evangelium
måste förblifva den enda sanna vishetens boning.
Ja, ban allena!
Jag minnes Swensson sedan 1870. Han var
da omkring 13 är, men på grund af hans storlek,
förstånd och uppförande förekom han att vara
flera ar äldre. Till utseende och själsstämning
syntes han mera likna modern än fadern, men
mest syntes det mig att han liknade fadern uti att
uppehålla en intressant konversation bland
förtrogna vänner. Han hade ett godt läshufvud.
Pastor Seleen installerade honom strax efter
ankomsten till Lindsborg, och på denna post förblef
han till sin död. Däruti har han gifvit alla unga
pastorer ett godt föredöme. Det synes vara en
stor benägenhet för unga pastorer att så snart
som möjligt flytta från sitt första pastorat,
antingen för verkliga eller förmenta svårigheters
skull, i den tanken, att det skall ga bättre för dem
pä ett annat ställe. Men detta är icke allenast
en orätt väg, utan ock en farlig väg. Den rätta
vägen är att förblifva på sin post, om det är någon
mänsklig möjlighet, och söka med allvar att arbeta
sig igenom svårigheterna, hvarvid man i första
rummet har att öfvervinna sig själf. Om man
emellertid får kallelse till en annan plats, bör
man vördsamt och kärleksfullt fråga
församlingen, om den med mer än hälften af sina röstägande
medlemmar vill antaga ens afsägelse. Swensson
fick mänga förmånliga kallelser, men
församlingen ville att han skulle stanna kvar, och han
förblef kvar. Han hade i allmänhet god hälsa och
goda fysiska krafter och kunde uträtta mycket,
som mangen annan ej skulle kunnat göra. Men
han använde också :it alla ball sina krafter;
verksamhet, flitigt arbete var hans lust, och i det fallet
gick han kanske längre än han bort göra. Dock,
därom är det icke godt att döma. Man måste
här handla efter det redliga samvetets
öfvertygelse och med Gud.
Swensson var naturligen utrustad med gåfvor
att leda och styra ; men han ledde icke med pock
eller tvang, utan med den hänförande makt, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
