Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nybyggaretiden i Salemsborg och Fremont. Af Carl J. Strömqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINDSBORG
39
en liten inblick uti nybyggarnas första tid i dessa
trakter. Det var nog just ingen barnalek, men
så voro vi ju unga män, eller ock i våra bästa år.
Jag har hört folk, som på senare tid kommit hit,
tala om denna tid och nybyggarelifvets
förhållanden såsom den mest beklagansvärda ställning och
tid man kan tänka sig. De misstaga sig dock
mycket. Jag har genomlefvat denna tid, var med
och deltog däri, och jag kan säga af erfarenhet,
att det var visst icke någon ledsam tid. Vi hade
ju frihet att gå härifrån, om vi velat. Nog
saknade vi bekvämligheter sådana som vi nu blifvit
vana vid, men vi ledo ej brist på det
nödvändigaste. Det var en viss tjusning i detta
nybvggare-lif, äfven om vi ej kunde undgå den frågan:
"Skola vi lyckas att här göra oss ett hem?" Men
vi hoppades och vårt hopp stärktes, då Gud
välsignade vårt arbete med god gröda. En annan
fråga: "Huru försvara oss emot de vilda
indianerna, om de anfalla oss?" Lyckligtvis behöfde
vi aldrig fly in uti den torf- och jordfästning, vi
gemensamt uppfört för sådant ändamål, i
händelse nybygget anfallits. Det fanns troligen litet
af nordbons vikingalynne och äfventyrslusta
äfven hos oss.
Det är nu snart 50 år, sedan vi första
nybyggare kommo hit. Ett nytt släkte är uppvuxet,
och endast ett fåtal af oss gamla, som nu gä med
böjda skuldror och brutna krafter, står kvar, och
många är dröjer det nog icke, innan äfven de gå
till hvila från sitt arbete. Vi gamla hade ej de
tillfällen till "förfining", som I hafven, som nu
äro unga och som få skörda frukten af de gamlas
sträfvanden, bade i ett och annat afseende. Vi
ma synas eder okunniga och "efter vår tid"; vi
hafva dock ärligt sträfvat ej blott för oss själfva,
utan äfven med tanken att bereda något för våra
efterkommande. Bele oss, om I näns!
I ärft mer af kulturen,
han mer af lärdomskram,
vi odlade naturen —
det syns hvar vi gått fram.
I fån nu frukt från träden,
som far planterat har,
nu fån I skörda säden,
där förr en vildmark var.
Men — "Människan lefver icke allenast af
bröd." I sträfvandet för det lekamliga
uppehället glömdes ej det andliga behofvet. I den mån
den ekonomiska ställningen förbättrades, blef det
äfven möjligt att få ordnad kyrklig verksamhet
ibland oss. Jag vill nu åter låta min broder
berätta, da han ju var här några månader före mig:
"I slutet af februari 1869 anlände det första
stora sällskapet från Galesburg, Berlin och
Ando-ver till Salina. Omkring den 1 mars kommo flera
af dessa till mitt hem, bland dem August Frost,
C. J. Brodine, J. P. Rodell, tre bröder
Thorsten-berg med flera. Vi packade in oss i mitt hus öfver
natten, men trångt blef det. Följande morgon
hade Brodine ett föredrag, bibelläsning och bön.
Detta var den första offentliga gudstjänst, som
hållits inom nuvarande Free Mount-församlingens
område. I Lindsborgstrakten hade de ju
gudstjänster förut, men vi gingo sällan dit. De hade
redan kallat pastor Olssön före jul 1868. Rodell
stannade kvar här, hvar han vid lottningen fått
sitt land, de öfriga återvände till Salina och
bosatte sig i Salcmsborgstrakten, där de fatt sina
land. Rodell bodde i mitt hus, medan han byggde
sitt. Rodell var en allvarlig kristen och nitisk
för att få kyrklig verksamhet ibland oss. Han
var en ädel man, mycket företagsam, kanske mera
tilltagsen än betänksam. Han började genast
bjuda folket till gemensam gudstjänst om
söndagarna. Han var ej predikant, men han läste en
predikan ur Luthers, Nohrborgs eller någon
annan postilla, och kallade det därför aldrig
gudstjänst, utan "Postilla meeting." Vi samlades i
mitt hus, som var det största och mera centralt
beläget. Det dröjde dock ej länge, förrän det
blef alltför litet. Flera nybyggare hade kommit,
och vi började tala 0111 att bygga ett ’samlingshus’,
äfven om det ej blef annat än af torf. Vi ville
göra allt i så god ordning som vi förstodo, därför
kallades folket till ett allmänt möte i mitt hus
den 12 juni 1869. Omkring 50 män voro
närvarande. Vi beslöto bilda en församling med
namnet ’Free Mount’, antaga Augustana-synodens
förslag till konstitution, begära inträde i denna
synod samt begära att en pastor blefve sänd att
fullborda organisationen. Vår begäran hörsam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
