Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nybyggaretiden i Salemsborg och Fremont. Af Carl J. Strömqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINDSBORG
45
ken, hvarifrån de som hade vagnar framförde den
till byggnadsplatsen. Kalk brändes på Indian
Creek af Nils Olson och Aron Nelson. Goda
murare funnos ibland oss, och dessa arbetade
delvis fritt, delvis för afbetalning å sin subskription
till kyrkan. Det öfriga arbetet gjordes fritt; de
mest villiga gjorde ända upp till 30 à 40
dagsverken, de trögare mindre. Väggarna hade vi
färdiga redan den 1 maj. Men huru få tak och
golf? Vi lyckades samla nog plank till takstolar,
men till bräder för tak och takspån räckte det ej.
Golf och panel var ej att tänka på. Något skydd
för solhettan under sommaren måste vi dock
hafva, och det duger ej för nybyggare att vara
rådlösa. Vi höggo löfruskor i skogen vid floden och
lade på som tak; det skyddade för solhettan.
Jorden höll ju för golf, för sittbänkar hade vi
bräder på pålar nedslagna i jorden. På hösten
1870 lyckades vi samla nog penningar att köpa
bräder och takspån, så att vi fingo tak på kyrkan
innan vintern. Golf och panel mäktade vi ej
med förrän till julen 1872, ’plastring’, målning,
altare, altarring och predikstol ej förrän i slutet
af 1873 och början af 1874. J. P. Rodell gjorde
altarringen och C. J. Strömquist predikstolen.
Flera åtogo sig att förfärdiga hvar sin bänk, och
sä fingo vi åtskilliga prof på snickareskicklighet.
Nu tyckte vi att det var ganska bra. Folket voro
flitiga kyrkbesökare, och redan började den nya
kyrkan vara väl liten.
Det första barn, som döptes i kyrkan, var G. F.
Lundströms och hans hustrus son, John, nu
bosatt i Oklahoma. Den första begrafningen inom
församlingen var i september 1870; det var
diakonen August Freeberg, en kristligt sinnad
ungkarl, född i Rumskulla församling, Sverige. Han
och en kamrat, som ännu lefver, bodde
tillsammans och blefvo båda, nästan samtidigt, sjuka i
tyfusfeber. Rodell och jag samt våra hustrur
foro dit, så fort vi fingo veta därom. Båda voro
de sängliggande, och Freeberg var mycket hårdt
sjuk. Jag tog Freeberg med mig hem, och Rodell
tog den andra. Vi gåfvo dem så god vård vi
kunde. Den ende läkare, som fanns i trakten,
var nykommen och äfven nv i praktiken.
Freeberg afled i mitt hem efter några dagar. Huru
Lindüborff. 4.
fä honom anständigt begrafven? Likbesörjare
fanns ej, och det var ej säkert om ens i Salina
fanns några likkistor att köpa, vägen dit var lång
och vädret mycket varmt, så man kunde ej dröja
länge. Rodell kom mig nu till hjälp — han var
snickare. Af en amerikan i trakten lyckades
jag fä köpa några bräder, och så gjorde vi en
likkista, sådan som de brukade göra dem där hemma
i Småland. Men sä fattades färg, och vi ville
äfven ha kistan i sorgdräkt. Vi hade lyckligt nog
litet terpentin hemma, så skrapade vi af sot på
grytbottnar och ur ’stove-pipor’, och därmed
be-ströko vi kistan. Att den ej blef så ståtlig som
nutidens ’caskets’, är tydligt, men den såg
sorg-liknande ut. Begrafningsakten, som förrättades
af J. P. Rodell, hölls på Lindsborgs-församlingens
gamla grafgård i section 7, tovvnship 17, range 3.
Freebergs tid ibland oss blef kort, men ban
lämnade ett kärt och aktadt minne hos alla, som kände
honom. ’Saliga äro de, som i Herranom dö’."
Pastor A. W. Dahlsten var pastor i både Free
Mounts och Salemsborgs församlingar till slutet
af är 1873. Salemsborg ansåg sig behöfva egen
pastor; dessutom var fältet alltför långsträckt och
aflägset för en person att sköta, alldenstund i
Salina bosatta svenskar hade där organiserat en
församling och de önskade fä betjäning af pastorn
i Salemsborg. Frän Free Mount hade flera bosatt
sig i trakten af nuvarande Andover, eller 20 till
30 mil söder om Free Mount, och de behöfde
betjäning frän pastorn i den församlingen. Pastor
Dahlsten erhöll enhällig kallelse från Free Mount,
men likaså frän Salemsborg. Han antog
Salemsborg. En af orsakerna härtill var, som han sade
mig, att ban ej trodde det vara bäst för en
församling att hafva en pastor, som hade sä många
nära släktingar såsom medlemmar. Han hade
sin moder, fem bröder, en syster och svåger samt
deras familjer i Free Mount. De voro alla
fromma och ädla personer, och det bästa broderliga
förhällande rädde mellan dem alla, så jag
nämner detta såsom ett bevis pä pastor Dahlstens
omtanke i afseende pä hvad han ansåg bäst för
församlingen; han satte den fore sin egen trefnad
och fördel.
Då pastor Dahlsten afslog vår kallelse, vände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
