Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nybyggaretiden i Salemsborg och Fremont. Af Carl J. Strömqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L I N D S B O R G
43
att Free Mount- och en stor del af
Lindsborg-follcet drogo sig längst fram i kyrkan och sjöngo
den säng, som ordföranden föreslagit; de af
lindsborgarna, som tillhörde de "nyevangeliske", som
de kallade sig, sjöngo en annan. Att det ej
kändes mycket uppbyggligt, är lätt att förstå.
Det var med stor ledsnad vi mottogo Olssons
resignation. Pastor J. Seleen, som då var i
Mariadahl, kallades till hans efterträdare, och bättre
val kunde församlingen ej hafva gjort. Pastor
Seleen antog kallelsen och kom till Free Mount i
september 1876. Pastor Olsson hade förestått
församlingen till slutet af augusti. Såsom ett
bevis på det värde, vi satte på pastor Olsson, vill
jag anföra en liten händelse. Några dagar efter
det pastor Seleen anländt och varit något omkring
i församlingen, mötte jag honom utanför mitt
hem. Han omtalade hvar han varit och huru
långt han hunnit blifva bekant med folket. "Jag
förstår nog att det blir svårt att till alla delar
fylla Olssons plats", sade han. Vi ansågo, att
en annan sådan man som Olsson fanns ej, och
därför väntade vi ej något jämnlikt. Därför och
innan jag hade öfvervägt, sade jag på mitt
rättframma och enfaldiga sätt, som jag tänkte: "Det
begära vi ej". Jag insåg genast att jag i min
uppriktighet sagt en dumhet, men at fruktan att
genom ursäkt göra det värre, så teg jag. Efter
några ögonblick sade han: "Jag undrar just hur
det skall gå för mig och hvad det skall bli af;
hvar jag hittills varit, så ha kvinnorna gråtit och
männen beklagat sig öfver förlusten af Olsson."
"Det är endast ett bevis på att församlingen vet
värdera en god pastor", sade jag. Några gånger
därefter påminde han mig om detta samtal och
tillade alltid: "Nu inser jag, att det är bättre
komma till en församling, där de gråta öfver
förlusten af den förre läraren, än där det heter:
’Det är väl vi äro af med den stackaren’."
Det är ock en salemsborgsbo iag ej kan
uraktlåta att gifva ett särskildt omnämnande. Det är
den förut nämnde diakonen och
lekmannapredikanten C. J. Brodine. Han var en man med
djupa andliga erfarenheter, stor insikt i Skriften
och ovanliga gåfvor som talare och predikant.
Därtill förde ban vandel i öfverensstämmelse med
hvad han predikade för andra. Han var af
oskattbart värde, icke blott för pastorn och församlingen
i Salemsborg, utan äfven som "vikarie" i Free
Mounts församling, både under Dahlstens,
Olssons och Seleens tid. Hans predikningar voro
alltid gedigna, innehållande både varning,
förmaning och tröst. Han var i sanning en evangelii
förkunnare. Han var helt olik en del, som blifvit
begåfvade med god röst och ledig tunga, som tro
sig vara sin pastor öfverlägsna och äro honom till
både besvär och hinder samt församlingen till
skada. Vi bruka kalla dem predikosjuka. I
Brodine hade pastorn alltid ett stöd, en hjälpare och
en trogen, uppriktig vän.
Han var äfven "något poet". Flera af hans
sånger voro tryckta i Augustana. Jag påminner
mig särskildt en af de gånger, då han efter att i
pastorns ställe predikat i Free Mount, var min
gäst öfver natten. Han hade med sig några
papper, som han kallade "kladd", emedan de endast
voro utkast till hvad han ämnade skrifva. Vi sutto
uppe till fram pä morgonen, genomläste dem
gemensamt samt nedskrefvo litet hvar för sig och
sedan jämförde. En af de sånger vi samtalade
0111 och som ban sedan lät införa i Augustana,
kallade han "En Solsäng". Jag minnes den ej
nu, men jag har en vers sådan iag skref den i
mitt hem; den blef ändrad, innan den trycktes,
men som jag hade den, lydde den som följer:
O själ, du har fått bud från höjden,
lat världens lust ej bedära dig.
Du väntas hem till himlafröjden
från denna vedermödans stig,
dit upp, där ingen synd skall vara
och inga ängslans kval som här,
där du ibland Guds helgons skara
får evigt vara där han är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
