Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alfred Bergin. Af pastor Erland Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1(K)
LINDSBORG
visning, och denna hade sin stora betydelse för
den ödmjuke och läraktige gossen. Synden
pla-gade honom, och ban längtade efter förvissning
om barnaskap hos Gud. En tid plagades han af
fruktan för att hafva begått synd emot den
Helige-Ande. Han anklagade sig själf allvarligt, för att
han inte djupt nog kunde ångra och begråta
synden. Till nattvardsbordet vågade han sig inte
fram, förrän visobundtan offrats ät lågorna och
sinnet hade fått lugna sig vid Jesu försoningsdöd
och vissheten om syndernas förlåtelse för blodets
skull. Han beslöt då att aldrig mera öfverträda
Guds bud, utan alltid lyda Herrens vilja. Ett
uppsåt, som sedermera varit honom till mycken
lärdom pä mänga vis. Vid denna tid hade han
läst igenom bibeln tvenne gånger, flera gånger de
bada postillorna, Luthers och Nohrborgs, hvilka
funnos i hemmet, och kunde sjunga många
psalmer ganska vackert.
Efter konfirmationen kom han i tjänst hos en
mycket ogudaktig familj, där han fick arbeta hardt
men fick mycket litet att äta, hvarför han snart
öfvergaf platsen och tog tjänst hos en kvinna,
hvars man var i Amerika. Där fick han höra sä
mycket om hur det var i detta landet, att han
började att längta dit. Utan att rådfråga sig med
någon, skref han ett bref till en släkting i Carver,
Minnesota, med bön om biljett. Med omgående
post kom gynnsamt svar, bref med biljett uti. Nu
blef det bekymmer. Han hade inte väntat, att
det skulle gä så liitt. Biljetten var ju kommen,
och det var inte passande att återsända den, da
han hade bedt om den.
Den 9 maj 1883 lämnade han, just sjuttonårig,
sitt hem och ankom till New York den 5 juni och
till Carver den 9 juni. Dagen efter ankomsten
började han att arbeta på tegelbruket, som ägdes
af hans släkting. Han fick arbeta öfvertid för att
få litet större förtjänst, och innan hösten var
kommen, var resan hitöfver betald, nagra dollars
hemsända till fäderneshemmet och några kvar i
hans ficka. Under vintern fick han stanna hos
sin släkting och besökte samtidigt den engelska
skolan.
Följande sommar besökte dr M. Wahlström
sin hembygd i Carver. Detta ledde Anders Ahlins
tankar på läroverket i St. Peter, och han sade till
gossen: "Se. du Alfred, tänker du något pa din
framtid? Vi hafva manga nog att gräfva i leran
här. Ville du inte ga te det däringa Sant Petter
och försöka att lära dig någonting? Det är så lös
lära hos prästera här i landet, men du sulle la
ända kunna lära däk te något. Det gar väl an att
bli en riktig präst äfven här. Eller om du inte
vill bli präst, så kan du la bli en ordenteli
männe-ska ända. Om du vill gå te skoeln, sa skall jag
se till, om jag kan hjälpa dig något." Ahlin, som
hyllade schartauanska åsikter, hade gifvit akt pa
gossens goda uppförande och kristliga vandel och
sag troligen, att han passade bättre för något
annat än att "gräfva i leran". Han ville
naturligtvis, att gossen skulle blifva en "riktig präst", ren
i läran och helig i lefvemet.
Bergin blef så hjärtans lycklig, då "morbror"
talade på det viset, sa att glädjen visste inga
gränser. Han antog anbudet och for till Gustavus
Adolphus College, där han matrikulerades i
förberedande klassen hösten 1884. Denna vinter
genomgick han den förberedande klassen och
aflade på våren examen med goda betyg i första
klassen. Nästa är stannade han borta fran skolan
pa grund af brist på medel, men följande år skref
dr Wahlström, som förnam att gossen inte ater
kom till skolan, till Anders Ahlin, och detta hade
den verkan, att Bergin, som var ute pa
järnvägsarbete pä västra Minnesota slätter, strax före jul
fick ett bref från Ahlin, att han fick komma hem
och fortsätta skolan ; fattades pengar, sa stode de
att fa lana. Nu fick den vetgirige ynglingen nytt
mod och grep studierna an med förökad lust. För
att få ett litet arfvode i veckan, skref han
skol-nvheter i Minnesota Stats Tidning och St. Peter
Tribune. Vid skolan redigerade ban läroverkets
första tidning, tog liflig del i allt och aflade
studentexamen med höga betyg våren 1892. Genom
att arbeta vid tegelbruket under somrarna och
stanna ute till något sent på hösten lyckades ban
att förtjäna, sä att hela skulden för collegekursen
var omkring $300. De två sista åren vid
läroverket och året efter studentexamen undervisade
han i svensk skola, och tjänade han på detta vis
i St. Paul, Duluth och Scandia, Minnesota. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
