Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra diakoner. Af Francis Johnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅRA DIAKONER
AF FRANCIS JOHNSON*
ETHANIAFÖRSAMLINGEN har
haft förmånen att hafva troende
diakoner. Inga andra, sa långt
människor kunna döma, kunde af
församlingen väljas, enligt den första antagna
konstitutionen. Den som begärde inträde i församlingen
fick anmäla sig hos någon af diakonerna och inför
denne diakon redogöra för sin andliga ställning,
när han blef omvänd och hur det tillgick, och blef
vidare uppmanad att infinna sig inför pastor och
kyrkoråd vid dess nästa möte för att förhöras.
Kunde tillfredsställande svar afgifvas, blef han
eller hon intagen, i annat fall nekad medlemskap.
Mänga blefvo bortvisade och fragade sedan icke
efter hvarken kyrkan eller församlingen.
Längre fram jämkade man med sig, så att de
som voro sökande och bekymrade öfver sina
synder och önskade medlemskap i församlingen
kunde intagas.
Några ar senare intogos medlemmar, som icke
voro kända för en okristlig och lastfull vandel.
De fingo infinna sig inför kyrkorådet, och där
förehölls dem vikten af att komma i
lifsgemen-skap med Herren Jesus.
Längre fram (ar 1897 enligt stämmobeslut)
behöfde icke den sökande inställa sig inför
kyrkorådet, utan endast anmäla sig hos församlingens
pastor, och pastorn anmälde sådan för intagande
vid kyrkorådets nästa möte.
Kyrkorådet synes nu vara mera förslappade
och undertecknad är en af dem. Det går icke
lätt att komma i andligt samtal, man synes helst
tiga med Jesus. "Hvar och en som bekänner mig
inför människorna, honom skall ock jag bekänna
inför min Fader, som är i himmelen.’
Under första tiden gjorde också dessa diakoner
husbesök, läste Guds ord och bådo med familjen;
de voro mycket måna om att utröna de enskilda
medlemmarnas ställning till Gud och framhöllo
vikten af att vara frälst. Mänga skröpligheter
och brister vidlådde dessa diakoner, men under
allt detta var det dock ett uppriktigt sinne. De
visade i hade ord och gärning, att de hörde
Herren till. Närhelst ett lägligt tillfälle gafs,
försökte de att komma i andliga samtal, och dessa
samtal kunde räcka långt inpå natten. De voro
måna om att tala om hvad Kristus hade gjort för
dem och hvad han hade fått göra med dem.
Diakonerna undersökte i tidiga dagar också
hvilka tidningar och böcker som lästes i hemmen,
varnade allvarligt emot att inga i de hemliga
sällskapen, emot dryckenskap, dans och kortspel,
som äro trillingsystrar och voro mycket gängse på
den tiden. Hade en medlem begått någon
uppenbar synd, fick han snart besök af diakonen i sin
rote och blef af honom varnad och förmanad i
öfverensstämmelse med Guds ord: "Upprätten de
som falla". De uppmanade oss ock att flitigt
besöka Herrens hus, Herrens nattvard och
bönesammankomsterna samt att taga våra barn med oss
till söndagsskolan. Kom man icke till kyrkan en
söndag, kunde man nästan säkert vänta att inför
diakonen få göra reda för hvar man var den
söndagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
