Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Församlingshistorik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 IO LINDSBORG
gon härskarmyndighet kom han inte långt. På
knä fick han ligga med sitt folk i hemmen, pä knä
vid bönemöten och pa knä skulle alla bekymmer
utredas. Han var dock ansedd så när ofelbar
och från hans ord och omdöme vädjade vanligen
ingen och gjorde någon det, sä blef det till hans
egen skada. Den gamla pietismens tid är ej mer.
De stora männen och kvinnorna äro döda.
Lindsborgs patriarkaliska tid kommer aldrig igen.
Barnen äro annorlunda än fäderna voro. De
förstodo inte alltid de gamla. "Gubbmötena" var ett
uttryck, som man använde som namn pa dessa
möten, som de gamle sä högt värderade, att de
ville sätta dem högt öfver den gemensamma
högmässogudstjänsten. Gubbmötena fingo ett slags
däligt anseende, dels därför att de unga inte
kunde fatta djupheten i de gamles spörsmål, dels
därför att man blef rätt så stridig med hvarandra nu
och då. Många af de gamle själfva talade med
ringa vördnad om dessa möten, synnerligen då den
sida eller sak de förfäktade drog det kortaste
strået. Gubbmöten blef inom kort tid nära på
ett speord som begagnades utaf "friherrarna" pa
gathörnen och rätt som det var så tyckte inte det
yngre släktet om att lyssna på de gamles
spetsfundigheter. Gubbmöten blef därför något som
man ansåg hörde till flydda dagar, som inte var
förenligt med sansade religiösa åsikter och som
man inte gärna brydde sig mycket om. Så blefvo
så småningom de gamla svagare och svagare.
Egendomligheterna hos hvar och en framstod mer
och mer. Deras skröpligheter kommo med ären
mer och mer i dagsljuset och de unga stodo
undrande. Inte kunde de gilla de gamlas
tillvägagående i disputationer och gnabb, inte kunde de se
något viktigt i en del af deras lifsfrågor, men
inte kunde de heller helt förakta och fördöma sina
fäder och mödrar och så kom det därtill, att de
helt simpelt inte brydde sig om det som för de
gamla var så viktigt. Så blef det ingen ung som
som ville gä till gubbmötena. De gamla började
då att klaga på det yngre släktet, för att det inte
alls intresserade sig för det andliga och en del
fäder, då det hände ibland att någon ung kom
med till gubbmötet, gjorde bruk af tillfället genom
att i tal utmåla ungdomens ogudlighet och äfven
i sin bön klaga öfver den eländiga ungdomen i
vår tid. Så kommo gubbmötena att tillhöra de
gamla och de unga ordnade med sina egna
bönemöten.
Nu finnes det ingen bibel pä diskarna i
Linds-borg. Fara är att den läses mindre ofta i barnens
hen) än i fädernas. Bönemötena äro inte sa väl
besökta som de voro fordomdags. De dyrbara
automobilerna ha fasligt svart för att komma till
kyrkan regniga och snöiga dagar. Sällan eller
aldrig förekomma några religiösa spörsmål folk
emellan. De olika församlingarnas medlemmar
umgås mera förtroligt med hvarandra än under
den gamla tiden. Man besöker ännu rätt allmänt
kyrkan, men sällan faller det enom i hågen att
tala mycket om predikan sedan man kommit hem
från kyrkan. Alan har sa mycket att beställa, så
många möten att besöka, att behållningen, från
så väl gudstjänsten som allt öfrigt godt som man
har tillfälle att komma åt, blir ytterst liten.
Bibeln läses visserligen dagligen i några hem,
men inte i mänga. Kanske att där den läses, den
läses mer för verklig själaföda nu än förr, då det
ofta hände att man läste för att kunna öfvervinna
sin motståndare, visa sin fyndighet eller göra sin
plikt. Några skylla pa läroverket att det gått
som det har med den gamla pietismen, men inte
bär det ensamt skulden. Tänk hur man har här
nu i snart fyratio är sjungit den oförlikneliga
tonskapelsen Messias. Inte kan det vara förgäfves!
Nog har Gud sina barn äfven bland vårt unga
släkte. Kanske är det närmare Guds rike än dess
fäder voro vid samma ålder? Utrannsaka oss.
Gud, och fä reda på våra hjärtan, bepröfva oss
och se efter hur vi mena och se efter om vi äro
stadda på villoväg och led oss på den eviga vägen!
SEDLIGHETEN.
Olaus Petri lär hafva sagt, att människan är
sig själf alltid lik. Detta gäller säkerligen också
vår tid och vårt folk i denna trakt. Ingen utom
Gud känner nog alla synder som öfvas hemligt
och uppenbart och endast den som ser till hjärtat
kan bedöma ett samhälles sedliga ståndpunkt.
Lindsborg har aldrig haft någon krog, men det
har dock haft godt om drinkare. Allt efter som
lagarna hafva skärpts och det har blifvit mer
besvärligt att skaffa sig starkvaror, så har ock dric-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
