Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskheten i Lindsborg. Af professor G. A. Peterson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
LINDS BORG
de hade öra för språket och kunde tala det. Men
så är icke förhållandet. Flera önska nog att
ater-taga det försummade, men när de märka hvilka
ansprak detta gör på deras tid och arbete, förlora
de modet. Vid läroverket finns en svensk
förening och den har utfört ett ganska betydelsefullt
arbete. Hittills har vältalighetstäflan hållits
ärligen. men för hvarje är visar det sig svårare att
erhalla ett tillräckligt antal, som anse sig
kompetenta att deltaga.
Inom affärslifvet användes svenska språket
ganska mycket. Till och med de yngre
affärsmännen och biträdena äro väl hemmastadda i det
svenska affärsspråket och känna de svenska
namnen på de flesta varor. Nämnas borde kanske,
att de svenska benämningarna pä många saker
aldrig brukas hvarken af äldre eller yngre.
Svenskhetens hörnsten är hemmet. Sä länge
svenskan är hemspråk, lefver den ett friskt lif,
äfven om den ibland uppblandas med engelska
ord. Hufvudfrågan för den, som intresserar sig
för svenskhetens bevarande ibland oss, blir denna:
I huru stor utsträckning brukas våra fäders språk
i hemmen? Lät oss vid besvarandet gå tillbaka
till nybyggartiden och följa den typiska
utvecklingen.
Det är väl obehöfligt att nämna, att
immigranterna vid sin ankomst hit fortsatte att bruka
svenska sä godt som uteslutande. Hela nejden
var "svensk" och något trängande behof att lära
engelska förefanns icke. Männen kommo helt
naturligt ibland i beröring med engelsktalande
och lärde sig snart nödtorftigt bruka landets
språk. Kvinnorna, som mera sällan kommo i
beröring med icke-svenskar, hade ännu mindre
behof af engelska än männen. Barnen talade fars
och mors språk och vid skolgångens början kunde
många knappt förstå engelska. Det dröjde
emellertid icke länge, förrän de talade båda språken
lika flytande. Under en följd af år fortfor
svenskan att hafva öfverhand, men förlorade så
småningom, kanske helt omärkligt, terräng. Alltmer
sällan höres fars och mors språk pä de lekande
barnens läppar, och en dag har det oundvikliga
kommit, svenskan har försvunnit ur barnens lif.
Regel blir, att de sinsemellan aldrig tala svenska.
Naturligtvis fortfara många att tala svenska till
sina föräldrar och äldre personer. I många hem
har den oseden insmugit sig, att barnen svara pa
engelska, då de tilltalas på svenska. I nästan
alla familjer har utvecklingen varit densamma.
De äldsta barnen kunna i allmänhet tala svenska
utan ringaste svårighet, men i fråga om de yngsta
iiger ett motsatt förhällande rum.
Det sagda gäller särskildt staden. I hemmen
på landet förekommer det rätt ofta, att barn och
ungdom tala svenska icke blott till de äldre utan
också sinsemellan. Kanske vågar man påstå att
de unga där ännu behärska svenska lika bra som
engelska. På grund af de ungas inflytande ha
flera hem blifvit engelsktalande på senare tiden.
Ställningen kan sammanfattas sålunda: hem där
både gamla och unga tala svenska, hem där de
gamla tala svenska och de unga engelska, hem
där hade gamla och unga tala engelska.
Huru allmänt det förekommer att läsa svenska
är svart att afgöra. Liksom de äldre så godt som
uteslutande tala svenska, läsa de också svenska
böcker och tidningar. Religiös litteratur pä
engelska är nog tämligen sällsynt i de flesta hem.
När det gäller skönlitteratur, är förhållandet
motsatsen. De unga ha icke fatt smak för svensk
litteratur. 1 församlingsskolan ha de fatt den
uppfattningen, att på svenska finns det endast
allvarliga och ointressanta böcker. Den rika
svenska litteraturen för barn och ungdom ha de
ingen kännedom om. Det finns icke många i
dessa trakter, som läst t. ex. Topelius’ sagor.
Pä områden där språket icke spelar någon roll
har svenskheten lyckats att pä ett vida effektivare
sätt bibehålla sig. Manga gamla goda svenska
seder och bruk lefva ännu kvar ibland oss. Det
far man dagliga bevis pa. I synnerhet ha de
gamla julsederna väl bevarats. Julfirandet får
icke den rätta stämningen utan lutfisk, skinka och
gröt. Och så julotta.
En annan sida af svenskheten, som torde
förtjäna beaktande, är de unga svensk-amerikanernas
föreställningar om Sverige. Dessa ha de fått i
synnerhet af sina föräldrar. Men de flesta af
de gamla ha eller hade endast ofullständiga
kunskaper om Sverige, sädana kunskaper som den
svenska folkskolan för 40—50 år sedan
meddelade. Det större flertalet bar icke rett mer än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
