- Project Runeberg -  Lindsborg efter femtio år /
157

(1919) [MARC] Author: Alfred Bergin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reflektioner öfver Bethany och Lindsborg. Af dr Ernst F. Pihlblad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LINDS BORG

157

Af de femtio pastorer, som tjäna pä
konferensens fält, ha nitton åtnjutit sin förberedande
utbildning vid vår egen anstalt, och tio af anstaltens
döttrar öfva i egenskap af prästfruar uppsikt öfver
detta antal af dess herdetjäll. För öfrigt skall
man finna här och där i vara församlingar
diakoner, trustier, organister, sängledare och
söndagsskollärare, som varit studerande vid anstalten.

När Sveriges kust sjönk under synranden för
utvandrarens tårade öga, där ban stod ensam på
fartygets däck och begrät den hembygd han
lämnat, skedde där en större ändring än han anade.
Det gällde ej blott en kroppslig förflyttning från
en plats till en annan, utan en total omhvälfning
i hans själ. Låt vara att han i den stunden
drömde om den tid, dä han skulle återvända till
fosterjorden med sina fickor späckade med
amerikanskt guld, att lysa med nyförvärvade
rikedomar bland forna fränder och bekanta. Den
dagen kom aldrig, och äfven om hans framgång
i den nya omgifningen gjorde en sadan resa
möjlig, fann han sig illa tillfreds i den gamla miljön.
Banden som fästa honom vid barndomens
hembygd ha lossnat så småningom, och minnena
därifrån ha blifvit som ett gammalt urblekt porträtt.
För de barn, som uppväxa under hans tak, är
Sverige icke stort annat än ett namn, hvars
tungomål de näppeligen förstå. Detta har blifvit hans
land, äfven om vurmare för det gamla söka
inbilla honom att han är svensk i främlingskapet.
Här ligga hans intressen, här väntar han sin
framtid och här skall han finna sin graf. Tungan
må förråda främmande härkomst, men i hvarje
afseende är han amerikan.

Då våra fäder lade grunden till de svenska
nybyggena i detta land, var det ej fritt utan att
tanken 0111 ett nvtt Sverige på amerikansk botten
hägrade för deras blick. Trovärdiga personer
t. o. ni. berätta om det hem, i hvilket vår egen
dr Swensson uppväxte, att barnen nekades
tillåtelse att besöka de allmänna skolorna, och genom
att anställa privata lärare hoppades man afsöndra
dem från deras naturliga omgifning. Att på detta
sätt söka isolera vårt folk är hvarken önskligt
eller gagneligt. De skulle därigenom själfva lida
den största skadan. På samma gång som våra
läroverk söka i barnens hjärtan vidmakthålla

kärleken för svenskt tungomål och svenska
traditioner, sä långt dessa äro goda, samt tolka det
goda i den svenska folkkaraktären för landets
öfriga befolkning, ha de äfven uppgiften att tolka
det som tillhör detta land och dess folklif för
var egen ungdom, sä att den må blifva fullt
hemmastadd i det land, där den skall lefva sitt lif, och
sättas i stånd att intaga den plats, som dess
begåfning och karaktär berättiga den till.

Vi ha dock en annan kallelse, som är ännu
högre. Ofta i tal och skrift förnimma vi
uttrycket "svenskhet och lutherdom", alldeles som om
dessa voro samställiga, och genom att drifva det
senare öfver alla gränser har man tillfogat det
förra stor skada. Den lutherska kristendomen är
icke bunden vid något språk eller land, och i
egenskap af sanning är den universal. Vår förnämsta
uppgift som kyrka är att tolka den stora
frälsningssanningen enligt reformationens principer
och på detta sätt tjäna som ett bevarande salt mot
den omkring sig gripande tidsandan, som söker
uttryck i gudsförnekelse och världssinne. Detta
evangelium skall i hvarje fall predikas på det
språk, som folk bäst förstår. Våra skolor voro
från början kristliga, och kristliga måste de
förblifva, därest de skola kunna herättiga sin tillvaro.

Under de första åren tänkte man mest pa att
samla våra förskingrade landsmän omkring den
himmelska sanningen. I början var detta ock
det stora behofvet. Under de förhållanden, där
vi nu befinna oss, är ett sådant program alltför
begränsadt. De förskingrade landsmännens antal
blir med hvarje är allt mindre. Vi ha nu med
deras barn i andra och tredje led att göra, och
dessa äro fullt invuxna i landets folklif. Vi ha
upphört att vara en svensk kyrka, hvilket vi i
ordets egentliga bemärkelse aldrig varit. Det
tillhör oss både som kyrka och bildningsanstalter
att mera aggressivt än hvad skett i det flydda
göra vårt inflytande gällande i den stora
amerikanska folkmassan. Nil som aldrig förr ha vi
att rusta oss att lösa de nya problem, som skola
möta oss efter kriget. Nu är vårt tillfälle som
aldrig förr. Världen är vårt fält. I vår
trosbekännelse bekänna vi: "Jag tror på en helig,
allmännelig kyrka". Må det blifva vårt mål att
förverkliga denna bekännelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:22:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/balindb50/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free