Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från min tid i Lindsborg och Kansas. Af dr Emil Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINDS BORG
187
församlingarnas och kyrkans framgång och
välfärd i sikte. Med hvilken ifver, ja, eld arbetade
ej våra Kansaskyrkomöten för missionen,
barnhemsverksamheten och den högre undervisningen!
Och ofta nog, med hvilken försakelse! Mer än
en gång, såsom t. ex. 1898 och 1899, gällde det
att taga djupt ned i pungen och draga fram
jämförelsevis stora summor därur för att rädda
situationen och drifva verket framåt. Offervilligheten
var stor och höll ut, huru ofta den än sattes pä
prof.
Af lekmän, med hvilka jag ofta hade förmånen
och glädjen att sammanträffa, och hvilka gjort
kraftiga och hälsosamma insatser i konferensens
lif och verksamhet, erinrar jag mig följande:
R. A. Thompson från Marquette; Francis
Johnson, hvilkens mångåriga tjänster ej nog kunna
värderas, en oegennyttig, ovärderlig vän, som
aldrig.får eller kan glömmas; J. O. Sundström,
Ch. Länder och C. J. Strömquist från Lindsborg;
Johnsönerna från Mariadahl och Osage City;
Swen och Gust. Burk från New Gottland ;
Thors-tenberg från Assaria; Classon från Walsburg;
Flohr från Fremont och Nelson från Texas;
allesammans präktiga samfundsmän, för hvilka
Kan-saskonferensen har rik anledning att af hjärtat
tacka "själarnas herde och biskop".
Konferensens organiseradt’ ungdomsverksamhet
tog sin början vid ett möte i Topeka den 16—18
oktober 1903. Mötet var besökt af fyrtio ombud
från aderton ungdomsföreningar och utmärkte sig
för kristligt allvar och stor entusiasm. Dess
ordförande var den ungdomligt sinnade och populäre
statsskolsuperintendenten Frank Nelson, som ock
sedan under flera år valdes att leda konferensens
ungdomsrörelse, och i bättre händer kunde det
förtroendet ej läggas. Vederbörliga stadgar
antogos på konferensmötet i Fremont 1905. De
stora Luther League-konferenser, som höllos i
Kackley på hösten 1904, i Kansas City, Mo., på
hösten 1905 och i Axtell på hösten 1906, och vid
hvilka jag hade nöjet närvara, besöktes af väldiga
ungdomsskaror, som med lust och gamman och
till stor uppbvggelse deltogo i de på kristligt och
sedligt innehåll så rika förhandlingarna. Jag fick
till min stora glädje äfven göra den erfarenheten,
att den nya rörelsen göt in nytt förråd af ung-
domlig kraft och friskt lif i församlingarna, och
detta är ju hufvudändamål med och för nämnda
rörelse inom alla våra konferenser.
Till de allra vackraste dragen, som utmärkt
Kansaskonferensen, räknar jag den enighet, det
förtroende och den kärlek, som där höllo bröderna
— pastorer och lekmän — tillsammans.
Splittringsförsök kommo högst sällan, om någonsin, i
fråga; högfärd och öfversitteri förnummos ej;
den ene såg ej den andre öfver axeln; där rådde
sann kristlig demokrati inom kretsen. Ja, så var
det då. Glädje och trefnad rådde vid våra både
allmänna och mera enskilda sammankomster.
SMOKY HILL-DALEN
McPhersox—Salinadistrikten
Jag yttrade, att jag var hemma här, och säkert
är, att jag icke känt mig mera hemmastadd på
någon annan plats. Här blomstrade gamla,
genuint svensk-lutherska församlingar: Lindsborg,
Free Mount, New Gottland, Assaria, Falun,
Marquette, Salemsborg, Salina m. fi. Och
duktiga, trogna herdar förestodo dem: alla svenskt
sinnade och varmhjärtade. Kunde väl en man
med svenskt hjärta inom sitt bröst annat än
trifvas i dessa nejder och med detta sällskap? Midt
i solrosstaten hade vi Sverige, om ock i miniatyr.
Våra distriktsmöten kännetecknades alltid af
brödrakärlek och frid, och de lödde oss mer och
mer tillsammans. Enkelt och kamratlikt gick
där till, utan att därför ordning och reda behöfde
fattas. Mötena voro i sanning populära:
församlingsmedlemmar och Herrens tjänare kommo
hvarandra innerligt nära i tempel och hem, ja,
t. o. m. ute i Guds fria natur under klarblå
himmel. Och i kyrkorna kunde vi glädja oss åt "fullt
hus". Icke minst intressanta och uppmuntrande
voro de månatliga besök, som pastorerna en tid
hade att aflägga i västra Kansas, hvilken trakt
särskildt för Wikstrand hade stark
dragningskraft. Hvilken uppmärksamhet och välvilja vi
där blefvo föremål för! Hvem af oss, som voro
med, minns ej med glädje och tacksamhet
Johnsons i Sharon Springs älskliga familj, där vi kände
oss riktigt som barn i huset? Huru begärligt
folket i dessa torra bygder drack af det vatten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>