Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från min tid i Lindsborg och Kansas. Af dr Emil Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIN DS BORG
som bjöds det ur ordets lefvande källa!
Vittnesbörden, som aflades vid vara missionsmöten, voro
kraftiga och grundade helt pä Herrens ord och
rik erfarenhet, ’länk, hvilka predikanter: Carl
Walleen, Wikstrand, Aron Wåhlin, Dahlsten,
Malm samt först och sist Carl Swensson. Hvad
som möjligen fattades en och annan i
"vetenskaplig" bildning ersattes till fullo af lefvande tro,
helig nitälskan och genomlefvad sanning.
De bägge distriktens pastorer hade en fast
sam-manknytningspunkt särskildt i Sruoky Hills präst
-sällskap, vid hvars möten hufvudsakligen
teologiska och praktiskt kyrkliga frågor afhandlades.
Om detta sällskaps årsmöte har jag i mina
anteckningar funnit följande passus: "Årsmötet bär
alltid karaktären af en familjefest; det är
vederbörande prästfamiljers årshögtid: äfven prästmor
och barnen äro med. Fin middag serveras,
högtidsstämning råder; uppbyggliga, ja, äfven
humoristiska tal hållas, och ren glädje ’står högt i tak’.
En sådan högtid har sin stora och djupa betydelse.
Huru väl behöfva icke prästfamiljerna inom ett
visst område blifva bekanta med hvarandra och
underhålla bekantskapen! Bidrager icke äfven
detta till uppmuntran, kraft och stöd uti
församlingsarbetet? Hafva vi icke som familjer och
familjemedlemmar mycket att lära af hvarandra?
Dessutom få prästfruarna och äfven prästbarnen
vid en sådan fest lära sig mer än eljest inse, att
de stå den andliga och kyrkliga
församlingsverksamheten närmare än annat folk, och att de
framför andra hafva del af ämbetets både välsignelser
och plikter, och att deras män och fäder ingen
högre önskan hafva än den, att de måtte få
betrakta och använda dem såsom medarbetare på
kyrkans stora arbetsfält."
Bröder. I som horden till prästsällskapet den
tiden, I minnens väl, med hvilken omständlighet
och värdighet, men ock gemytlighet det var som
vår præses, pastor Wikstrand, förde ordet vid
våra mer eller mindre festliga samkväm.
Om tvenne glada och minnesvärda händelser,
som år 1904 timade i min närmaste grannes hem
och församling, har jag någon gång skrifvit
följande: "Ett af våra skönaste möten hölls i
Fremont den 8 juli, i förtroende sagdt, ett
bröllopsmöte. Brudgummen är 52 år snart, och bruden
är — ja, se, det får jag ej tala om; de ha varit
gifta hela 25 år. Det var således ett
silfverbröllop, som firades. Pastor och fru Aurelius voro
brudparet. Det var en riktigt treflig fest, ska’n
I tro. Den nyss reparerade, utomordentligt
vackra kyrkan var invärtes klädd i bröllopsskrud med
äreport och blommor och hvarjehanda grant.
Församling och öfriga vänner voro närvarande.
McPherson-distriktets ordförande, pastor Dorf,
talade om en eld, stim skulle brinna och aldrig
slockna (se 3 Mos. 6: 13!) på hemmets altare:
kärlekens eld, den klart lysande och värmande;
läroverkspresidenten, pastor Pihlblad, önskade de
tu lycka, och det gjorde han kort och godt, och
grannpastorn från Marquette läste verser. Sä var
det slut med den saken. Och efteråt bjödos alla
de närvarande på mat, och de närvarande bjödo
på fina bröllopsgafvor, och så bjödo vi hvarandra
farväl, önskande i våra hjärtan, att Guds rikaste
välsignelse måtte hvila öfver den ’nya’
pastorsfamiljen i det idylliska och poetiska Fremont och
öfver den stadiga och uppoffrande församlingen,
som fatt en god herde. Ja, ’den gode Herden’,
som ju ock är den evigt trofaste brudgummen,
hålle brud och brudgum, herde och hjord mäktigt
tillsammans med kärlekens, enhetens och fridens
band!"
"Stora festligheter firades i
Fremontförsam-lingens kyrka den 20—22 sistlidne september.
Pastor J. P. Aurelius installerades, kyrkan
invigdes och församlingens 35-årsfest firades. Både
McPherson- och Salinadistriktens pastorer voro
nästan mangrant samlade vid högtiderna, och
skaror af besökare från grannförsamlingar hade
infunnit sig. Ungdom och ålderdom gladde sig;
predikningar, tal. musik och sång omväxlade med
hvarandra. Ett af de största fröjdeämnena vid
den tredubbla festen var den omständigheten, att
församlingen arbetat sig upp ur skuldernas djup
och nu går en lycklig framtid till mötes. Den
har den vackraste och mest solida kyrka i Smokv
Hill-dalen, ett präktigt pastorsboställe, en liflig
och verksam pastor, en älsklig pastorsfamilj, en
lofvande ungdomsskara och — en lång och rik
erfarenhet af Guds nåd och trohet."
Det sist nämnda året har ock uti sig två stora
sorgeminnen för Smoky Hill prästsällskap, för de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
