- Project Runeberg -  Bandamanna saga, efter skinnboken N:o 2845, 4:to å Kongl. biblioteket i Köpenhamn /
XI

(1874) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tecken kunna tydas på mer än ett sätt — formen, som hennes ortografi fordrar.
I några fall, som jag här nedanför skall anföra, har den senare synpunkten mest
bestämt mitt förfaríngssätt.

I ändelser har jag skrífvit -er, icke -ir, ty i sagan använder Regius -er
mycket oftare än -ir (på ungefar sex gånger så många ställen).

Jag skrifver firer, ej fyrer, ty i 833 förekommer firer.

Likaså har jag användt formerna mælti, mælt, emedan mælt förekommer
utskrifvet i 826 och 1526 [1].

Stafningen uær (normaliseradt: vér) stöder jag på uær i 231, 97 och 143. Med
dualformen (normal.: vit) hade det sig svårare, ty denna forekommer i sagan endast
under beteckniogen uı, då emellertid den af samma hand skrifna Heiðreks saga
på två ställen (i Bugges upplaga motsvarade af 30314 och 3306) har uid
utskrifvet,
har jag användt detta stafsätt. Anmärkas bör dock, att þit förekommer i vår
saga 415 ooh 1322.

Oddz i st. f. Odds skrifver jag på grund af den fulla formen i 1327.

Beteckningen f’ eller ·ſ· har jag alltid (naturligtvis med undantag af de ställen,
där den måste betyda ſon, ſyner o. d.) upplöst med ſeger, ehuru den äfven kan
betyda ſagdi, ſuarar eller ſuaradi (se Frumparta sid. 91 anm. 67); ſagdi
förekommer näml. ofta utskrifvet och ſuarar förkortas flerstädes till ſur eller något
dylikt. På två ställen (422 och 817) har likval sammanhanget tvungit mig att göra
undantag.

Tecknet r angifves i inledn. till Ísl. s. II (1847), sidd. V, XVI och XLVIII,
på tal om handskrifter från ungefär samma tid som denna, motsvara ur; jag har
dock upplöst det än med ur än med r, alt efter som den normaliserade rättstafningen
fordrar ettdera; mitt skäl därför är, att ur i st. f. r i sagan ytterst sällan
förekommer (näml. blott i ellztur 1531 och þingheimur 163 samt i uetur 39 (hdskr.: uet̃) och ueturin 619 (hdskr,: uet̃in), hvaremot mati snart sagdt på hvar
rad möter sådana förmer som Oddr, ſekr, ꜹdigr, ydr, nordr, helldr, uetr, kemr,
där Nyisländskan har -ur. Härmed vare nu hur som hälst, som säkert torde dock
få anses, att -ur i uttalet varit föga skildt från -r finale efter annan konsonant,
hvarvid r, om det skolat behålla sin natur af konsonant (och ej blifva vokal, som
det är i Sanskrit) nödvändigt måst föregås af ett vokalljud, hvilket väl varit kort
och grumligt och just därför liknat u (ungefär motsvarande Svenskans korta ö).
För denna ringa skillnad i uttalet talar också den omständigheten, att Regius i st. f.


[1] Bugge (anf. text) skrifvet mællti, mællt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:41:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bandamanna/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free