Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fredsverket emellan Sverige och Sultanatet Marocco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 120 —
utvidgning af den Svenska, skulle motverka densamma. Likaså
af-styrkte sagde kollegier bildandet af så kalladt amiralskap, eller en
förening af flera handelsskepp, hvilka samlas och åtföljas ifrån en
hamn till en annan, under befäl af den sjökapiten de sig emellan
utvalt, för att vid anfall bistå hvarandra, emedan ett sådant
amiralskap skulle medföra mycken långsamhet uti resorna, och nedsätta
prisen på Svenska tillverkningar, då för mycket af dem skulle på
en gång sammanstöta på ett ställe. Deremot föreslogo de, att en
förordning skulle utfärdas, enligt hvilken Turkiska pass icke skulle
får utlemnas till andra handels fartyg, än dem, som bevisade sig
vara väl beväpnade och hade starka besättningar. Sålunda skulle
till exempel ett fartyg från 50 till 100 läster föra åtta 3«:diga
kanoner och 4 nickor, utom sprängkistor och andra försvarsmedel.
Dessutom föreslogs, att en eller flera fregatter alltid borde hållas
kryssande utanför Tetuan och Salée. Allt detta gillades af rikets
ständer; men några år derefter voro desse, på goda skäl, af hel
annan åsigt.
Emedan Danmark och Holland nyligen uppgjort fredstraktater
med Marocco, och Svenska fartyg i följd häraf icke kunde täfla med
någon af dessa nationer uti frakt-handel på Medelhafvet, beslöto
rikets ständer år 1760, då de insågo den menliga verkan för
Sveriges handel af en längre fortsatt ofred med Marocco, att
kanslipresidenten, grefve Ekeblad skulle till konungen inlemna
förslag om sättet att skyndsamt erhålla fred med sultanen i Marocco.
Den 16 April 1763 anmälde nämnde kansli-president, att, i och
för freds-underhandlingarne med Marocco, nödige handpresenter
under år 1761 blifvit upphandlade och afsände ifrån Stockholm, med
banko-kommisarien P. C. Wulf, som afrest sjöledes ifrån
Stockholm till Gibraltar, sedan han blifvit försedd med behörig
instruktion, jemte fullmagt att afsluta önskad fred; att Wulf, samma år i
December, ankommit till Gibraltar och der ingått uti öfverläggning
med juden Abraham Ben-Cider, hvilken, genom handelshuset
With-fot i Stockholm, blifvit kallad ifrån Tetuan till Gibraltar; att Ben-Cider
förut i Marocco underrättat sig om sultanens benägenhet att ingå fred
med Sverige; att nämnde judes biträde vore så mycket angelägnare,
som han vore väl anskrifven hos sultanen och dess embetsmän,
samt nyligen biträdt vid det emellan Holland och Marocco afslutade
fredsfördraget, hvartill han hufvudsakligen inverkat; att, enligt
berättelse från Ben-Cider till Wulf i Gibraltar, sultanen betygat ali
benägenhet till en fred och handels-traktat med Sverige, och att,
hvad vilkoren beträffade, sultanen ville ingå antingen på desamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
