Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fredsverket emellan Sverige och Sultanatet Marocco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 151 —
blifva fri. Hans brott var, att, då han råkade sultanen, han ej
hade åt honom bättre gåfva, än tvenne vackra hästar.
Den 12 Augusti ankom Rosenstein till Larasch, hvarest
sultanen befann sig, och der man inqvarterade beskickningen uti ett
gammalt, forfallet magasin.
Den 13 Augusti fick sändebudet företräde uppå en öppen plats
utanför staden. En afstraffning var här det första, som mötte
sändebudet. En Neger, nedkastad till jorden, blef med påkar så illa
slagen, att blod utgick utur näsa, munn och öron; emedan han, sedan
sändebudet nedstigit från sin häst, med våld velat från en Mohr af
Rosensteins betjening taga dess häst, och dervid tilldelat Mohren ett
slag, hvilket sultanen sjelf blef varse. Denne ropade ofta under
exekutionen: «drubb, drubb», hvilket betyder slå. Sedan den usle
Negern ändteligen blifvit halfdöd bortsläpad, vände sultanen sig till
sändebudet, förnyade gamla löften och gjorde nya påståenden; men
försäkrade att snart uti Tanger afgifva ett nöjaktigt svar.
Då Rosenstein, under samtalet, förestälde honom de betydliga
tjenster Gustaf III gjort Turkarne, och huru denne konung, genom
sin sjömagt, räddat Konstantinopel ifrån - anfall af en Rysk flotta
ifrån Medelhafs-sidan, svarade sultanen, att han alldeles icke
misskände Gustafs förtjenster i anseende till Turkarne; men att haft
äfven hade sig bekant, att en Svensk konung icke så länge sedan i
krig med Ryssland tagit sin tillflykt till Turkiet och der i många
år njutit gästfrihet, att denne konung, utom storherrens ädelmod,
aldrig återkommit till sitt rike, samt att han i öfrigt trodde, att
hvarje krigande konung förde kriget för egen fördel.
Sändebudet begaf sig den 15 Augusti ifrån Larasch och
ankom den 17 till Tanger, sedan han bortgifvit allt hvad han
medfört, hvaremot sultanen endast lemnat allmänna löften. Sultanen
hade utsatt Tanger till sista öfverläggnings stället; men efter
beskickningens ditkomst farit förbi Tanger och Tetuan till Ceuta.
Sändebudet befann sig nu uti en ganska brydsam ställning; emedan
allt skulle slutligen afgöras med guvernören i Tanger, Therfmes,
som hyste ett dödligt hat till Sverige.
Under Svenska beskickningens vistande uti Tanger blef star
* den, den 25 Augusti, bombarderad af en Spansk flotta, bestående
af 23 segel, hvaraf tvenne linjeskepp och många mörsare-fartyg.
Spaniorerne kastad på 6 timmar öfver 200 bomber, som nästan
alla föllo in i staden; men endast två unga Mohrinnor och en häst
blefvo dödade, och några eländiga kojor förstörda.
Maroccanerne sköto hela dagen från sina str&ndbatterier; men
deras kulor hunno icke fram till Spanska fartygen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
