Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fredsverket emellan Sverige och Sultanatet Marocco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 182 —
högmodig, fanatisk och egenkär herre. Han ansågs derföre
hvarken af fadern eller folket i allmänhet värdig att intaga thronen.
Muley Soliman hade tvenne äldre söner än Ali, nemligen Achmet,
och Abder Salem; men begge dessa, såsom födda af negerfrillor,
och den sednare dessutom begifven på starka drycker, kunde ieke
komma i fråga att efterträda Soliman. Deremot bodde i Fetz en
$on till den år 1792 vid Marocco mördade, grymme sultanen
El-Yazid. Denne, som äfven hette lbrahim, hade många anhängare
uti Fetz, hvilka, efter förra thronföljarens död, uppmuntrade Muley
lbrahim Ben-Yazid att göra uppror emot sin farbroder. Men
lbrahim hade gifvit sin farbror löfte, att så länge han lefde, icke göra
sina anspråk på thronen gällande. Han höll sitt löfte, och deltog
aldrig uti något uppror emot Soliman. Denne lät nu erbjuda
Muley lbrahim Ben-Yazid 300,000 piaster, jemte andra förmåner, om
han ville Hytta från Fetz till Tafilet; men Muley lbrahim lät svara:
ocUti Fetz är jag född och der vill jag förblifva. De penningar mia
ccfarbror bjuder mig, äro icke edra, utan tagne ifrån mia faders
«arf; likväl skall jag alltid förblifva fredlig emot eder.»
Efter det olyckliga fälttåget till Tedla höll sultanen sig
innesluten uti Mfequinez, dit flere Schehicker ifrån Tedla kommo för
att begära förlåtelse och tillgift för det förflutna; men Muley
Soliman lät i stället halshugga dem, hvilket så uppretade de öfriga, att
de i stora skaror anryckte mot Mequinez, och började belägra
staden. Lyckligtvis hade de belägrande inga kanoner, och förstodo
icke heller bruket af dem. Soliman tillkallade från åtskilliga stäHen
artillerister med fält-kanoner, för att med deras biträde upphäfva
belägringen. Ifrån Tanger afgingo 160 artillerister med 16
kanoner, samt ifrån Rabat lika många, jemte 3,000 man rytteri. När
dessa anlände till trakten af Mequinez, blefvo de anfallna och slagna
af Scheluckerna; men det lyckades likväl en stor del af regeetens
trupper att hinna staden. Sultanen var nu starkt klokerad, och
hans enda förtröstan fäste han derpå, att regntiden snart skulle
inträffa, då Scheluckerne nödgades återvända till sine hemorter.
För att stilla det allmänna upproret, som Scheluck stammarne
väckt öfver hela riket, sände sultan Soliman till dem det största
helgon, som fanns i landet, en man benämnd EI-Hadsch-el-Arbi
Scherif el-Wusani, att predika fred och undergifvenhet. Denne man
åtnjöt ett större anseende än sultanen sjelf. Han var ock scherif,
eller en Mahpmets afkomling, genom dennes dotter Fatima. På
många ställen lyckades scberifen uti sitt bemödande, och öfvertalte
månge upproriska att återvända till sina hembygder. Under den
resa han nu gjorde genom landet, kom ban äfven tHl Tanger, der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
