Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Fredsverket emellan Sverige och Sultanatet Marocco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 199 —
Muley Soliman afled i staden Marocco, den 24 November 1822,
vid 58 års ålder och efter 30 års regering. De sednare årens
oroligheter grämde honom mycket, och undergräfde hans hälsa.
Han var i allmänhet en mild regent, då han ej förleddes till
grymheter, genom falska underrättelser och intriger, hvilka stundom
tillställdes af hans egne söner-. Den största välgerning visade han
landet då han, vid annalkande död, till sin dödsbädd kallade sina
söner, rikets högste embetsmän och alla de förnämsta skriftlärde,
samt förklarade, att han icke ansåg någon af sine söner äga nog
kraft, att styra partierna i landet och återställa lugnet, hvarför han
till sin efterträdare utsett sin brorson Muley Abderrhainan
Ben-Isham, en son till hans oförsonligaste trätobroder lsham, samt att
han ansåg denne unge prins vara den ende, som kunde göra landet
lyckligt, hvarom Mahomet, enligt hans föregifvande, under en dröm
föregående natt meddelat honom befallning. Han föreställde sina
söner, huru äran att efterträda honom uti en orolig regering icke
vore att föredraga framför tillfredsställelsen, att kunna göra många
miljoner menniskor lyckliga, och aflordrade alla de närvarandes
hyllning åt Muley Abderrhaman, på det Soliman sjelf skulle glad
och nöjd kunna lemna detta jordiska, samt fred och lugn återvända
inom Maroccos landamären. De närvarande, äfven sultanens söner,
hyllade genast Muley Abderrhaman. Dagen derefter afled Soliman.
Så snart underrättelse härom hunnit sprida sig i landet, blef
Muley Abderrhaman allmänt utropad till sultan uti Moghrib-el-aksä
(öfverherre Öfver bela Vesterlandet). Till och med Scheluckerne
nedkommo från sina berg, dels till Marocco och dels till Mequinez
och förrättade försoningsoffer *). En allmän amnesti förkunnades
öfver hela riket. Muley Abderrhaman var en man af något öfver
30 års ålder, och hade förut, både uti Fetz och Mogador, der han
under flere år varit guvernör, förvärfvat sig aktning och
tillgifvenhet, för klokhet, rättvisa och menniskokärlek. Han bibehöll alla
sin farbroders embetsmän, och i början af 1823 anmodade han
guvernören i Tanger, att, för alla der vistande konsuler, uppläsa en
♦) Försoningsoffer, emellan så väl folkstammar som enskildta personer, tillgå
sålunda, att den parten, som vill ingå förlikning, infinner sig Yid den andras
port, afskär der hufvudet på något kreatur, och låter dess blod rinna pl
marken, samt erbjuder sedan den andre det slagtade kreaturet. Emottager
han det och räcker den andra sin hand, blir vänskapen heligare, än den
någonsin varit. Vägrar han deremot att emottaga slagtoffret, anses den
vägrande för en gudlös menniska och fiendskapen blir oförsonlig. Mellan
tvenne enskilde består ofta slagtoffret endast af en höna, hvart blod man
låter rinna för den förolämpades dorr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
