Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fredsverket emellan Sverige och Republiken Algier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
General-konsul M. Skjöldebrand, jemte sin bror P. E.
Skjöldebrand, i egenskap af konsulats-sekreterare, ankom till Algier
den 24 Maj, sedan dejen Hassan, genom bemedling af juden Bakri,
tillåtit Svenske sändebudet att komma i land, likväl med
uttryckligt förbehåll, att konsul Brandel ej finge åtfölja. Då Skjöldebrand
och juden Bakri samma dag, vid erhållet företräde, skulle aflemna
sitt bref ifrån konungen, tillsporde dejen honom, med sträf ton:
»huru kan din konung skrifva till mig, då vi befinna oss i krig
med hvarandra? Hvad innehåller brefvet?» — Sedan Skjöldebrand
svarat på Italienska, hvilket af Bakri öfversattes på Arabiska, att
konungen af Sverige önskade lefva i fred med Algier; att han
nyligen fort ett blodigt krig emot Ryssland, som vore storsultanens
svåraste fiende, hvilket mycket medtagit Sveriges tillgångar, och
att Kongl. Maj:t derföre hellre önskade att på billiga vilkor få
sluta fred, än att med sina bevarade skepp skydda sina
handelsfartyg uti Medelhafvet, förklarade dejen, att, ehuru han icke
ernade sluta fred med Sverige förr, än han hade uppbringat
åtminstone 20 Svenska skepp, samt att han behöfde sjökrig, för att
sysselsätta sin nu så betydligt ökade flotta, ville han dock, emedan
Sverige hade många vänner uti Algier, tänka på freden, med
vilkor, att Sverige åtminstone betalade lika mycket som Danmark,
Holland och Venedig, hvilka nationer årligen erlade betydligt till
Algier, då Sverige deremot, utom de så kallade två års
skänkerna, som han ej behöfde, lemnade nästan ingenting. Tillika
fordrade han genast svar af Skjöldebrand, huruvida han ville ingå på
de vilkor, som här nedan omförmälas, samt förständigade honom,
att, i annat fall resa och aldrig mera återkomma med
fredsförslag.
Dejens första fordringar af Sverige voro: 1:o De vanliga
skänkerna hvart annat år; 2:o en årlig gåfva af ammunition, enligt den
nota dejen ville afgifva, till ett värde af 25,000 zekiner; 3:o att
genast erhålla kontant 100,000 zekiner, 4:o återstoden af konsul
Brandels bristande biennal-skänker; 5:o en större gåfva i anledning
af dejens tillträde till regeringen, nemligen en skeppslast
ammunition, ringar, m. m.; 6:o en skänk från den nye konungen i Sverige,
och 7:o en för den nye konsuln.
Då Skjöldebrands instruktion innehöll, att fred skulle afslutas
till billigaste vilkor, som kunde erhållas, samt det utbrutna kriget
mot Frankrike tycktes lofva Svenska handelsfartygen gynnande
fraktförtjenst, sökte Skjöldebrand att få dessa anspråk så mycket
som möjligt nedprutade, hvilket äfven lyckades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
