Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fredsverket emellan Sverige och Republiken Algier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till dess han afled, hvilken grymhet väckte mycket missnöje hos
Turkarne. Tillika lät dejen förklara Frankrike krig, emedan
Neapolitanaren brutit emot Frankrikes neutralitet; men denna
krigsförklaring återtogs efter två dagar.
Bemälde dej, Sidi Hassan, född i Syrien, beklädde ett mycket
lågt embete då han utropades till dej, och var i hög grad
öfvermodig, snål och äregirig, samt hade på två års tid brutit fred med
Frankrike, Danmark, republiken Venedig och Holland, flera gångor
hotat Spanien, och med oförrättade ärenden afvisat de sändebud,
som ifrån Portugal och Nord-Amerikanska fristaterna sändes för att
uppgöra fred med honom. År 1793 lät han strypa sin Hadschia
di Cavallos, eller högste befälhafvaren för hären, hvilken allmänt var
ansedd för Hassans bäste vän. Likaså afsatte han sin sjöminister,
eller Wekelhadschi, den som hufvudsakligen hjelpt Hassan på
thronen, varit hans sändebud till Konstantinopel och der förskaffat
honom värdighet som pascha af tre hästsvansar. I stället för
sistbemälde 2 personer tillsattes nya embetsmän, hvilka genast måste
uppvaktas af konsulerne med dyrbara gåfvor. Allt detta gjorde,
att missnöjet med Sidi Hassans regering blef allmän, så inom som
utom landet.
Oaktadt de betydligen förhöjde fredsafgifter, som Hassan 1792
aftvungit Sverige, började han åter 1794 med nya trakasserier.
Kort efter freden hade han, såsom betalning i den bestämda
årsafgiften, fordrat 12,000 zekiner, jemte åtskillige mastträd. Då
desse sistnämnde ej kunnat anskaffas i Sverige till så svåra
dimensioner, som reqvisitionen innehöll, sände konvoj-kommissariatet år
1794 till konsul Skjöldebrand ett kreditiv på 50,000 zekiner, och
trodde sig med kontanta medel kunna undvika fullgörandet af denna
del af reqvisitionen; men misstog sig häruti. Uti Augusti månad
1794 blef Skjöldebrand uppkallad till dejen, som påminte om
mastträden, samt yttrade: »är det sålunda som du, efter 2 1/4 års fred,
fullgör ofta förnyade löften. Du känner orsaken hvarför jag är i
behof af mastträd. Endast för din skuld, konsul, slöt jag fred
med eder, och har så länge väntat på skänkerna. Hade du
uppfyllt hvad du lofvat, så hade jag ej velat bryta freden, och aldrig
se någon annan Svensk konsul än dig; men du har länge sökt
hålla mig hvarken kall eller varm, och nu kastar du snö på mig.»
(Ett österländskt talesätt.) »Penningar har jag nog, juveler likaså;
men tålamod ej längre.»
Konsul Skjöldebrand svarade, att H. M. konungen velat
efterkomma dejens önskan; att ett skepp blifvit afsändt till Ryssland
för att uppköpa och till Algier öfverföra de ifrågavarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
