Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fredsverket emellan Sverige och Republiken Algier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ — 300 —
Då han ej kunde motstå sitt roflystna sjöbefäls enträgna
pockande, att få utgå på kaperier, utsändes 4 kryssare till Spanska
sjön, för att uppsnappa Hanseater, Preussare och Ryssar.
Kapa-rena återkommo uti Augusti, och medförde ett Hamburger fartyg,
samt en del af besättningen å en Rysk brigg. Det förra
qvarhöll tills vidare; men besättningen gjordes icke till slafvar.
Ryska briggens besättning lemnades till Ankarloo. Den öfriga Ryska
besättningen, som, jemte prismästare och 10 Turkar, blifvit
qvar-lemnad på briggen, kastade Turkarne öfver bord och seglade till
Lissabon.
Med Fransoserne afslöt Omar ett fördrag om fri handel på
Bona och La Calle, emot erläggande af 50,000 piaster årligen,
hvilken företrädes rätt förut innehades af Engelsmännen. Och med
Toscana ingick Omar fred, emot en årlig afgift af 12,000 piaster.
Till hans olycka utbröt pesten uti Bona i Juli månad,
hvarifrån den snart spridde sig till Algier och Konstantineh, hvarest
den härjade starkt. Till Bona hade pesten blifvit förd genom
pilgrimer, sjöledes ankomna dit ifrån Alexandria, och då Omar ville
ålägga det af smittan angripna fartyget karantän hindrades han
derifrån af sin fanatiska divan, som med orubblig tro vid
musul-manernes lära om ett oundvikligt öde, ansåg det obehöfligt; men
sedermera likväl icke underlät att för pestens härjningar skjuta
skulden på Omar.
Den 8 September 1817 störtades Omar pascha från sin
vacklande plats, efter endast 2^ års regering, och gick att öka antalet
af de offer, som fallit i Algier för den tygellösa soldathopens
sjelfsvåld.
Denna revolution var ganska oväntad i Algier; ty om någon
regent derstädes kunnat göra anspråk på sitt folks aktning och
tillgifvenhet, var det visserligen Omar. Den ståndaktighet, och det
mod ban visade under drabbningen mot Engelsmännen, den
outtröttliga verksamhet och kraft, hvarmed han, inom kort tid,
återställde de lidna skadorna; den rättrådighet, hvarmed ban, så vidt
möjligt var, regerade ett sådant land och med sådan styrelse,
tycktes böra skydda honom emot sammansvärjningar; men de
missöden, som drabbade Algier under hans regering, ehuru litet han
dertill var vållande, tillskrefvos hans olyckliga stjerna. Och under
denna förevändning blef det lätt för hans medtäflare, att förskaffa
sig anhängare, hvilka dessutom lifvades af begäret efter de
embeten och tjenster, de skulle erhålla på bekostnad af Omars vänner.
Sammangaddningen tillväxte i största tysthet, så att dess
tillvaro icke anades förr än några dagar före utbrottet, och när allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
