Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fredsverket emellan Sverige och Republiken Algier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 323 —
Sedan amiral Duperré, den 4 Juli, seglat med flottan omkring
udden och ankrat utanför Algier, likväl på långt afstånd, börjades ett
allmänt anfall mot staden, så väl från land som sjösidan. Kulorna
från denna sednare hunno knappast fram, och gjorde obetydlig
skada, hvaremot general Bourmont riktade sitt anfall
hufvudsakligen emot en skans, benämnd Fort Empereur, eller af Turkarne:
Sultan Kalafi, belägen på en höjd, ungefär 1,000 alnar söder om
Algiers befästade stadsmurar. Striden varade der omkring 5
timmar, då Algiererne öfvergåfvo densamma; men som deras största
krutförråd förvarades uti denna fästning, ville de icke lemna det åt
Fransmännen, hvarföre de, då de drogo sig ur skansen, strödde
efter sig en ränna af krut, ända ifrån magasinet och så långt de
hunno fly. När elden upphörde från skansen ernade Bourmont
ditsända Franska trupper; men lyckligtvis underrättades han af
några flyktade Araber, att den snart skulle springa i luften,
hvilket äfven inträffade. Sedan de flyende trodde sig i säkerhet tände
de eld på krutrännan, som ledde till magasinet, då hela fästet
flög i luften, med en så stark knall, att jord och klippor darrade.
Jorden öppnade sig, likt en vulkan, en förfärlig massa rök och eld,
blandad med menniskolemmar, aska, sten och stockar, jemte
ull-packor, hvarmed Turkarne hade barrikaderat murarne, uppfyllde
luften, stora kanoner kastades långa stycken och när förstörelsen
var öfver, syntes af Sultan Kalafi ej annat än en ofantligt stor
grop. En mängd hus kullstörtade i Algier.
Den obetydliga återstoden af besättningen fordrade nu fred af
dejen. Hussein Pascha, ursinnig öfver sina olyckor, ville begrafva
sig under ruinerna af sitt slott (kasauba). Sedan han tvenne
gängor störtat sig, med pistolen i handen, för att antända krutförrådet
i slottet; men blifvit afhållen af sin omgifning, lät han slutligen
förmå sig att sända sin sekreterare, Mustafa, såsom parlementär,
till Bourmont, och erbjöd sig att återgälda Frankrike alla dess
krigskostnader. Bourmont emottog parlementären på ruinerne af
fästet Sultan Kalafi, och svarade, att han icke inlät sig uti någon
underhandling förr än hela staden blifvit öfverlemnad. Kl. 1 på
morgonen den 5 Juli ankommo åter till general Bourmont tvenne Araber,
såsom underhandlare, hvilka talade god Fransyska och voro åtföljde
af den förutnämnde sekreteraren Mustafa, jemte Engelske konsuln,
for att göra nya fredsförslag. Bourmont beviljade endast ett
vapenstillestånd till kl. 7, då fientligheterna åter skulle begynna.
Men kl. 4 på morgonen lät Hussein (äfven benämnd Hassan)
beqväma sig att ingå på följande kapitulations vilkor:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
