- Project Runeberg -  Sveriges förhållanden till barbaresk staterna i Afrika /
411

(1856) [MARC] [MARC] Author: Johan Henrik Kreüger - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Fredsverket emellan Sverige och Republiken Tripoli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 411 —

»kännare, som förbund håller utan att något deraf upphäfva eller
»förändra; stor i råd och djup i försigtighet, den mägtigaste ibland
»Europas konungar; vår vän, hvilken vi älske på det upprigtigaste,
»konung Gustaf af Sverige! Upphöre han aldrig att ega största
»magt och vidsträcktaste rikedom, och täcktes han alltid visa sig
»vara en redlig vän!

»Edert bref till oss hafva vi fått, genom den ärerike och trogne
»vårt sändebud Hadschi Abderrhaman Aga. Det har framkommit
»till oss alldeles oskadadt och vi hafva mottagit det med största
»och fullkomligaste nöje; likaledes har det som Eders Maj:t sändt
»oss blifvit genom eder konsul oss tillstäldt, alldeles väl förvaradt,
»och vi hafve emottagit eder gåfva (Gud är den bästa gifvaren),
»såsom kommen från en varande redlig vän.

»Att det mångfaldiga goda, som ni bevisat den ärorike vårt
»sändebud och om hvad Eders Maj:t frågat honom, både om oss
»sjelfve och om vår divan, och huru honom blifvit bevisad lysande
»heder och ära, har han berättat oss, och på det tydligaste
fram-»ställt oss eder vänskap för vår person, som Gud bevare, och eder
»ömhet för samdrägts bibehållande, hvilket allt har skett af bästa
»hjerta.

»Emedan Eders Maj:t fördenskuld visat honom särdeles
förtroende, skall ock vår vänskap för eder, som vi både i äldre och
»nyare tider hyst, än mera nu tilltaga. Ali den utmärkta och
ly-»sande heder som ni gjort honom, och hvarom han berättat för
»oss, anse vi såsom skedd oss, och hvilket vi äro skyldige att
er-»känna. Ingen annan större gåfva kan af eder gifvas oss; Gud är
»den yppersta gifvaren!

»Hvad J omförmält till oss i edert bref, och hvad den ärorike
»och trogne vän, vårt sändebud sagt eder åstunda, och det goda
»som J viljen göra, härflyter alltsammans från fullkomligaste
vän-»skap för vår person. Huru vänskapen än vidare må stadfästas
»och göras beständig, derom hafva vi uti allt erinrat eder konsul,
»som nu är uti vår stad residerande, och hvarom han till eder
lä-»rer inberätta.

»Men vår herre låte hela denna lycka blifva beständig för
»sin nåds och godhets skuld. Detta är allt skrifvet af den, hvilken
»Gud den högste bevarar och förlitar sig på honom, hans tjenare
»Ali pascha Karamanlie, hvilken Gud vare beständigt nådig.
Skrifvet i medlet af den gifmilde Gudens månad Scheval 1187, eller
»den 30 December 1773.»

»Ali Ben-Mohamed Karamanlie*»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:25:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/barbaresk/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free