Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förföljda oskulden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och icke ett hysteriskt fruntimmer, så tar man
sådana saker med lugn.
Jag kommer nu till det sista numret, som hr
Ossian-Nilsson har att spela ut. Det gäller mina
recensioner av hans dikter. Med en
fördomsfrihet, som frapperar i all sin fräcka oblyghet,
ignorerar han fullständigt den recension, jag
skrev om hans viktigaste diktsamling »Örnar»
(dec. 1902) och som inbrakte mig det
översvallande tacksägelsebrev, varur jag häromsistens
anförde några brottstycken. I stället anför han,
lösryckta ur sitt sammanhang och stympade
till halv oigenkännlighet en del citat som alla
äro hämtade ur recensionerna från 1900 och
1901, alltså härröra från en tid då hr Ossian-Nilssons
sociala diktning ännu hade tämligen
oklara konturer och hans anslutning till vårt
parti i varje fall var mig fullkomligt obekant.
Och med stöd av dessa lösryckta citat, vilka
även om de varit än så ofördelaktiga, dock
korrigerats genom den utförliga recension, som
jag dec. 1902 ägnade »Örnar», och genom de
lovord jag vid flera senare tillfällen ödslat på
hans diktning, söker nu hr Ossian-Nilsson åt
sig skapa ett martyrium, som tar sig ut på
följande sätt:
»Docenten har naturligtvis full rätt att sköta
sitt kritikerkall, som honom bäst synes. Han må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
