Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förföljda oskulden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
också hjärtans gärna spotta åt mina stackars
arbetardikter, John Ericsson o. a. Jag har inte
skrivit dem för att bli prisad. Men att tidningen
Arbetet genom en ganska konsekvent partisk
ståndpunkt emot undertecknad, egentligen ställt
sig i led med Svenska Morgonbladet, Göteborgs
Veckotidning, Arvika Tidning o. d. organ, det
låter sig inte bestridas. Det kan ifrågasättas, om
slikt är klok politik. »Små sår och fattiga
vänner skall man inte förakta», och det är väl inte
skäl att stöta ifrån sig en medkämpe i
framåtskridandets armé. Jag kan icke svika någon, just
därför att jag icke vill svika mig själv, men
tiga kan jag – tiga vid tillfällen, då också min
röst kunde betyda något för partiets framgång.
Därvid beror min medverkan rent av icke av
min vilja. Det bärande i hela min verksamhet
har varit hänförelsen, hänförelsen också för ett
ungt, storsint parti, som mäktade rymma
människor och icke blott nummer. Men med organ
sådana som Arbetet och dess skötebarn B. L.,
vilka icke respekterat bl. a. mitt människovärde,
inspirerar partiet på sin höjd till tystnad.»
Man frågar sig ovillkorligen: Vad är
meningen med detta? Är det för att brandförsäkra sin
diktning mot all framtida kritik från
partipressens sida, som skalden hotar med sin tystnad,
om han ej får tillräckligt beröm? Eller är det
en sjuklig flagellant-mani, som kommer honom
att av två gamla recensioner, en insändare och
en notis vrida sig en törnekrona, i vilken han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
