Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barbarskogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ossian-Nilssons socialism har alltid förekommit
mig som ett utslag av vad Strindberg kallar att
experimentera med ståndpunkter; experimentet
har misslyckats, förväntningarna blevo icke
uppfyllda, och vad är då naturligare än att man
uppger ståndpunkten och tar en ny position.
En garde, forna stridskamrater!
Inom den konservativa pressen, där man på
många håll eger ett fint öra för den individuella
stämmans klangfärg, synes man också från början
ha uppfattat Ossian-Nilssons himlastormeri cum
grano salis; man har beklagat hans
förlöpningar, men för övrigt behandlat honom med
all den aktning och pietet, som tillkommer en
litterär talang med antisocialistiska
framtidsmöjligheter. I själva verket är ju ett meningsomslag,
sådant det här föreligger hos Ossian-Nilsson,
ganska vanligt hos unga idealister, som trätt i
praktisk beröring med arbetarrörelsen: man
startar full av tro på det förtryckta folkets
förträffligheter, och när man sedan gör den högst
märkliga upptäckten, att det förtryckta folket är
behäftat med allehanda fel och brister, så blåser
man till reträtt lika frejdigt som man nyss blåste
till anfall. Särskilt hos diktarne, som mer än
andra äro prisgivna åt lynnets kastvindar, är ett
sådant meningsomslag en ytterst vanlig
företeelse. För att blott nämna ett par exempel: den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
