Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Märkvärdigheter rörande kriget med Ryssland, som börjades 1788 - I. Tillrustningarne och begynnelsen, intill sjöslaget vid Hogland - Krigs-rustningar i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upprätta, och man vet, att dä embets-sekreteraren på
Drottningholm förledt honom till en obillig resolution,
ersatte han i tysthet bondens lidande, men afstraffade
eftertryckligen sekreteraren. — Baron Gustaf Maurits
Armfelt,■ son af general-majoren baron Magnus Armfelt,
landshöfding i Åbo, har njutit all den undervisning, som
tillhör hans stånd och vilkor, så att han med förvärfvade
insigter Ökat en naturlig qvickhet. Han blef såsom officer
vid gardet känd af konungen, som för honom fattad» deu
utmärkta nåd, hvilken stiftat en verklig vänskap. Detta
har gifvit baron Armfelt första rummet i konungens
förtroende, och dem emellan verkat en famiiiarité, som
väckt det afundsfulla hat, som alttid följer en sådan lycka.
Denna stadgades, då han 1783 blef
Öfverste-kammarjun-kare och var konungen följaktig på resan till Italien.
Hans glada umgänge och muntra snille, förenadt med
utmärkt smak i dramatiska nöjens anställande, tjente
till att lätta konungens, stundom af regerings-bekymmer
tryckta sinne; men just detta tjente till smäde-ämne för
dem, som utropade konungen såsom endast sysselsatt med
nöjen och spektakler, hvilket än vidare ökades, då baron
Armfelt 1786 fick Öfverstvrelsen af operan. Detta nya ämne
for konungens nåd minskade intet Munckens andel deri,
fastän han, såsom positiv och rättfram, stundom mindre
behagade än Armfelt, som mera poli och större hofman,
närmare passade för konungens milda och artiga väsende.
Häraf uppkom missförstånd de båda herrarne emellan, och
Munckens missnöje brast fullkomligen ut, då baron
Armfelt 1787 blef öfverste for Nylands infanteri. Häröfver
harmsen ville han nedlägga alla sina embeten och resa
utrikes. Kungen, som ej ville förlora en pålitlig vän
och redlig embetsman, sökte tillfredsställa honom på
bästa sätt, så att han, när hettan satt sig, blott skiljde
sig vid majors-beställningen, med 20,000 plåtars ackord.
Detta gräl hade, som sagdt är, delat hofvet emellan
bådas vänner. På Munckens sida voro general Toll och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
