Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Märkvärdigheter rörande kriget med Ryssland, som börjades 1788 - I. Tillrustningarne och begynnelsen, intill sjöslaget vid Hogland - Krigs-rustningar i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillåtelsen att få strida med och för sin kung. Sådane
tänkesätt voro allmänna hos soldaten, som glädtigt lemnade
hustru och v bar ii; men bland officerarne hördes i tysthet
ett annat språk. Dessa herrar, alla förnäma, merendels
rika och vanda att utan möda skörda frukten af sina
köpta sysslor, lemnade ogerna sina beqvämligheter och
sina nöjen. Inom hela korpsen rådde dessutom ett
gä-sande missnöje, länge underblåst af aristokraterne, men
nyligen utbrustet af följande anledning.
Då hofvet 1785 vistades på Drottningholm, skedde
från drottningen en betydlig stöld af juveler och specie.
Deribland var en hop svenska dukater af smålands-guld,
kända af sin vanliga egna stämpel. Vid samma tid hade
en förnäm herre vid hofvet köpt en häst af baron
Hen-ric Sparre, kapteu vid gardet, och betalt den med
förenämnde mynt-sort. Med dessa dukater lät baron
Sparre liqvidera en räkning på värdshuset. Värden
rapporterade genast till ståthållaren att han fått missänkta
penningar; en hemlig undersökning anställdes* och ‘mera
upplysning sades vara vunnen än mau åstundat. Kungen,
bevekt af ett par unga fröknars förbön, lofvade fadren
förlåtelse och lät nedtysta saken. Mau sökte förmå
drottningen till förklarande att det förlorade endast varit
förlagdt; men hon ville ej dymedelst gifva nytt ämne
till försmädelse, utan förklarade endast, att hon återfått
det förlorade, och kungen sökte nedtysta allt prat om
denna ledsamma sak. Någon tid härefter lemnade grefve
Stackelberg sin kavaljers-beställning hos kronprinsen, och
öfvergaf alldeles hofvet. Baron Henrtc Sparres ovänner,
som med afund sågo honom stiga i kungens nåd,
försummade ej att om honom utprida vanhedrande rykten,
hvilket bland hans embets-kamrater väckte allmänt knot.
Detta onda ökades vidare af Sparrens uppförande mot
en sin vän, kapten Ekrenhoff vid enkedrottningens
regemente. Denne hade afrådt honom att till misstankars
ökande företaga en ämnad resa åt lands-orterna, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
