Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Märkvärdigheter rörande kriget med Ryssland, som börjades 1788 - I. Tillrustningarne och begynnelsen, intill sjöslaget vid Hogland - Krigs-rustningar i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redan för ett år sedan förklarat sig Öfver hos kungen.
Men då riks-rådet sade sig blott agera baron Sparren
anförvandt, svarade de sig vilja af samfäldte medel gifva
honom ackord för kompaniet, för att väl bli af med
honom. Han deremot låtsade sig vilja försvara sin heder på
kavaljers-manér, men fann dock för godt, att på general
Aminojfs tillstyrkan, hos honom underteckna sitt
afskeds-memorial, hvarefter han satte sig ned i sin födelse-ort,
Småland, hvarest han alltsedan lefde i stillhet—Så
hastigt försvann baron Sparres hopp om den mest lysande
lycka, hvilket dock grämde honom mindre, än förlusten
af ett tilltänkt giftermål med en fröken von Otter,
riksrådet Beckfriis* syster-dotter. Hvad som fulländade hans fall
var hans oförsigtighet att, under hemresan, i Braunéchweig
nyttja konungens kredit, för att handla hästar af köpmän,
hvilka ej ville länge vänta på betalning, utan förmådde
enke-hertiginnan att direkte derom skrifva till kungen,
som häröfver förtretad undandrog baron Sparre sin nåd
och öfverlemnade honom åt sitt Öde. Detta oaktadt
kunde konungen ej annat än misstycka
gardes-officerar-nes myteri; dessa åter voro stolta öfver regementets
åtgärd vid revolutionen, och inbillade sig att konungens
hela bestånd berodde af dem.
Följande våreu tog general Aminoff afsked från
öfverste-löjtnants-, det vill säga chefs-embetet vid gardet, och
efterträddes, i kraft af högt förtroende, af hof-marskalken
baron Bror Cederström, hvilken vunnit konungens nåd
deri-genom, att han aldraförst svarade »ja» den 19 Aug. 1772,
då gardets biträde äskades och alla officerarne voro
villrådige. Eljest var han af en slägt, som af gammalt hållit
ryska partiet, samt varit missnöjd med detta
konungahusets upphöjelse, och sådant till denj»rad, att
farmo-dren, riks-rådinnan Cederström, aldrig uppvaktade det
nya hofvet. Baron Bror Cederström var nu blott kapten
vid det regemente, till hvars chef han utnämndes;
derföre togo alla de äldre kompani-cheferne, och deribland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
