Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Märkvärdigheter rörande kriget med Ryssland, som börjades 1788 - I. Tillrustningarne och begynnelsen, intill sjöslaget vid Hogland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vudstupa aflardad till Polen, utan att förut oro sådaut
underrättas eller tillåtas att rangera sina affärer, förse
sig med res-pengar, och taga afsked af hustru och baru,
hvilka med hus och hem måste lemnas till fiendens
diskretion. Vid krigets början blefvo alla sveuskar, som
ej voro i tjenst eller borgare, på ett fiendtligt sätt ur
städerne bortkörde; alla åt polska sidan. Det gick värst
till i Riga, hvarest alla svenskar, till och med
handt-verks-gossar, blefvo utan att något veta på rådhuset
uppkallade, och genast derifrån med vakt bortsläpade,
utan att få medtaga det nödvändigaste. Dessa fattiga
flyktingar måste sedan till en stor del tigga sig fram,
för att nå sitt fädernesland, hvilket de uti all sin nöd
dock välsignade, liksom de vid befrielsen från ryska
vakten på Gurlands gränser enhälligt ropade: »lefve
Gustaf III!»
Bland utmärktare svenskar var baron Axel von
Nolken, löjtnant vid Konungens regemente. Han hade
1786 följt sin farbror, ministern, till Petersburg, och
der gencm sin dans och figur charmerat en greflig
fröken Munick, med hvars hand och hjerta tillika vanns en
stor förmögenhet. Kort före krigets början hade han,
efter ett års besök hos sina föfäldrar i Skåne,
återkommit till Petersburg, men måste med de andra genast
lemna Ryssland och i Mitau afvakta sitt afsked ur
svenska tjensten, innan han tilläts återkomma till sin
gref-vinna. En annan svensk skulle gerna hafva följt barou
von Nolken till fäderneslandet, nemligen unga
Sprengtporten. Honoro hade fadren tvärtemot konungens
förbud tagit med sig till Ryssland, hvarest han var mycket
missnöjd med fadrens tjenstgöring, sägandes att farfadren
aldrig gift sig, om han vetat att någon af hans
efterkommande skulle tjena Ryssen. Han hade äfven farit
tillbaka, om ej fadrens stränghet hindrat honom. Säkert
skulle han blifvit välkommen i Sverige, hvarest han Såsom
far brödrens arfvinge kan vänta en ansenlig egendom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
