Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Märkvärdigheter rörande kriget med Ryssland, som börjades 1788 - I. Tillrustningarne och begynnelsen, intill sjöslaget vid Hogland - De främmande makternas beteende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste luta sitt grfi Imfvud till stupstocken, — rar för
sin del nog lycklig att vid samma kejsarinnas död vara
rysk minister i Stockholm. Efter svenska revolutionen
blef han hemkallad, för att tillträda
vice-kanslers-embetet, hvilket fadren fordom så länge och så väl beklädt.
Under sitt sista vistande i Sverige hade han alldeles
regerat mösse-partiet, och genom sina anläggningar tvungit
hofvet att kasta sig i hatt-partiets armar, samma parti, som
år 1756 så bittert förolämpat kungahuset. Samma grefve
Östermans stämplingar vid riksdagen 1765 hade verkat
de förderfliga författningar, hvilka störtade bergslagen
och fabrikerna, hvarigenom flera tusen näringslösa
arbetare nödgades söka siu bergning i Ryssland, der deras
skicklighet satte bruken i sådant stånd, att deras jern
kan täfla med det svenska. År 1772 gjorde han allt
att förmå sitt hof, att, i kraft af den gamla garantien,
störa det nya regeringssättet, med biträde af Preussen,
som då på det närmaste höll ryska hofvets parti.
Hugget afböjdes dock af dåvarande premier-ministern grefve
Panin, som länge varit envoyé till Sverige, hvarest hsfii
förvärfvat sig både hofvet3 och folkets högaktning, den
han med beständig välvilja erkände. Af denna
inakti-vité gör ryska hofvet sig en merit uti förenämnda svar,
då man likväl gjorde blott en dygd af nödvändigheten,
under ett förderfligt fastän ärofullt krig med turken,
och ett ganska vådligt uppror af Pugatscheff. Dessa
båda sysselsatte tillräckligt den ryska ministéren, så att
ett nytt företag emot Sverige under så fatta
omständigheter varit rätt betänkligt, helst Preussens biträde torde
blifvit mindre eftertryckligt. Ty fastän Fndrik II uti
sina skrifter röjer föga välvilja för Gustaf III:s person,
kunde han dock aldrig med allvar förfölja sin systerson,
till tjenst för Ryssland, hans egen farligaste fiende.
Bland främmande makter var tyska kejsaren nu
den ende som deltog uti tvisten frieUan Sverige och
Ryssland, såsom deltagare uti kriget med Ottomaniska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
