Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Märkvärdigheter rörande kriget med Ryssland, som börjades 1788 - II. Händelserna i Sverige från krigets begynnelse till slutet af år 1788 - Folkets tänkesätt emot de från Finland återkomna officerarne - Missnöje vid arméen och oro inom landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riks—rådet Bjelke, söm sade sig dymedelst hafva fått en
skamfläck i sin familj. — Jag nämnde faans mor; ty
han var den käraste sonen af framlidna
hof-marskalkin-nan De Géer, i fa vars hus konungen ofta umgicks med
allt förtroende af en privat person.
Dessa faerrars afskedstagande förrådde arméens
tänkesätt, och gaf anledning till bekymmersamma tankar
om framgången till lands. Man hörde, att trupperna
uppbrutit, och att konungen nalkats Fredrikshamn. Flera
rykten om segrar och nederlag utspriddes; man gjorde
sig dock hopp att få faöra det Fredrikshamn blifvit
er-öfradt; men detta väntade budskap uteblef. Likaledes
oroades man, när det förnams att drottningen blifvit o*
passlig då hon fått bref från konungen, samt undrade
öfver tidningen om arméens återtåg. Täta kurirer
anlände, utan att något om händelserna spordes, helst
rådet, till bibehållande af tysthet, icke nyttjade någon
sekreterare vid protokollet, som merändels fördes af
riksrådet Fredrik Sparre, så att allmänheten lika litet kände
om tillståndet vid svenska arméen i Finland, som om
den ryska vid Svarta hafvet. Man hörde blott orediga
rykten om motvilja hos trupperna och om chefernas
tillhud att medla fred, hvilket somliga förklarade för en
gerning som förtjenade himmelriket.
Tillståndet i Finland uppfyllde dock Sverige med
bekymmer, hvilket ökades af Ryssarnes härjande i Skåne
och besättandet af Hangö-udd. De missnöjda utbredde
förskräckelsen med sorgfällighet, och bådade redan en
lika förödelse, som den, hvilken 1719 och 1721
öfver-gick de 6venska kusterna. Man hade redan sett ryska
fartyg i skärgården, och en uppkommen solrök härrörde
af de af fienden antända skogarna. Allmänheten
häpnade, och de rättsinta suckade. De missnöjda skreko
öfver ett krig, som var företaget mot Sveriges farligaste
granne, talte på det förgripligaste om konungen, såsom
allt det ondas upphofsman, och trotsade på nödvändig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
