Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref - Bref rörande Händelserna i Sverige 1788—1794 - Fröken Rudenskölds schavottering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tarne, som hela tideo stått bakom, följde henne derföre
Dedv och vid nedstigandet utför första trappsteget sågs
hon falla framstupa i svimniug. Hon blef derpå genast
af po!is~gevaldigern och läkaren förd i vagnen, och
se-dau, omgifven af stads-vakten, transporterad till
spinnhuset; under en alltjemt fortfarande stum medömkan af
den oräkneliga folkhopen. Det är således obegripligt,
huru hertigens öfver-adjutant, major Aminoff, kunnat
rapportera för honom, »att folket blott var
miss-nöjdt öfver att ej få se rygghuden af henne—»,
hvilken uppenbara lögn ingen värdig officer kunnat
frambära till sin Öfverhet; helst samma folk syntes vara uti
en sådan författning, att vid en dylik händelse allt
kunnat stå att befara.
Vid detta tillfälle anmärktes isynnerhet den
sällsynta höflighet, hvarmed vederbörande polis bemötte alla
menniskor, samt att folket ej heller visade sig rädd för
dessa busar. »Akta er! akta er!» ropade
polis-mästaren, då vagnen för trängsel ej kunde köra åt
Munkbron. En af honom väl känd handlande svarade:
»här är bäst att hvar och eu aktar sig sjelf».
Det var vid samma tillfälle, som jag äfven hörde några
engelska sjö-kaptener tacka Gud, för det de icke voro
svenskar; så liten uppbyggelse funno de i ett
skådespel, som eljest tycktes instämma med lynnet af deras
nation. Man kunde ej underlåta, att, vid åsynen af
denna så förnedrade och med smälek öfverhopade
hof-dam, påminna sig fru Lapuchin, ryska hofvets prydnad
i kejsarinnan Elisabeths tid, om hvilken det heter, att
»den negligé, hvaruti hon visade sig på exekutions-stället,
»gaf mera lustre åt hennes skönhet; att de ömma
be-»hag, som lyste i hennes uppsyn, ja, ädelheten af hennes
»väsende, lemnade uti åskådarnes hjertan icke minsta
»misstauka öfrig, att hon kunnat vara brottslig, till hvad
»mindre förseelse hon eljest kunnat göta sig skyldig.
»Hennes ungdom, hennes fägring, hennes snille, allt ta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
