Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref - Bref rörande Händelserna i Sverige 1788—1794 - Krigshändelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annalkande fienden. Såsom riks-marskalken grefve
Oxenst jerna berättat mig, lät konungen, dagen före slaget,
sammankalla samtliga divisions-cheferna till chef-galéren
Seraphim. Här lät han dem på egen hand hålla
konselj, hvarvid alla stadnade i den meningen, att man för
säkerhetens skull borde draga sig tillbaka uuder
kanonerna af Svartholms fästning. När detta resultat
skulle konungen föredragas, sade han: »Jag vet förut
»hvad man vill säga; men mitt beslut är taget.
»Vi stå här vi stå, och ni slåsskäckt som ni plä.
»Skola vi falla, så skall mau åtminstone se oss
»stupa inom fiendens gräns». — Och detta beslut
gaf oss lycka tillika med seger och fred.
Segren syntes likväl i början tvifvelaktig, hvarföre
man också till lands, vid hög-qvarteret Kymenegård,
gjorde allt i ordning till reträtt. Tälten nedtogos, och
alla broar underfylldes med halm, ris, och toma
tunnor, för att vid behof kunna i hast förbrännas. På
eftermiddagen skickades konungens ekipage och kansliet i
land, likasom flera befälhafvare vid flottan sände sina
saker i säkerhet. Vid detta tillfälle röntes äfven det
hat hvarmed kongl. sekreteraren Ehrenström öfverhopades,
då sjelfva general Meyerfeldt, liksom de flesta andra
officerarne frågade: »hvem som ville vara vän med
Ehrenström». Landshöfding Möller svärd var slutligen
den ende som ville åtaga sig vården om hans landsatte
effekter. Under afvaktau på slagets utgång sysselsatte
man sig emedlertid med att flitigt tömma en hop från
Amphion komna buteljer, och att fortära
öfverste-Iöjt-nant Cronstedts från Pomern medbragta kringlor och
gåshalfvor, för att åtminstone till någon del lätta
transporten och minska bytet. Detta var ej heller första
gången, som man i flera ansigten såg lysa en lömsk
fäg-nad öfver motgången uti konungens företag. Denna
förrädiska tillfredsställelse blef dock mot aftonen förvänd
uti blygd, då den ena fångtransporten efter den andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
