Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref - Bref rörande Händelserna i Sverige 1788—1794 - Krigshändelser - Freden i Werelä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så vigtig, så afgöratide och frälsande som segren
vid Svensksund också var, har jag likväl hört officerare
säga, att den hade ingen förtjenst, då det bara koman
på att skjuta på en fiende som rusade in i förderfvet;
och att allt var en verkan af slumpen. Men det har
också länge varit en ton, att förringa värdet af allt
hvad Gustaf III uträttat. Till sådan höjd har den
svenska afunden stigit. Den ära, som arméeus flotta
inlade vid detta tillfälle, verkade ej mindre afund.
Således vet jag af dem som varit på stället, att
några.obe-tänksamma amiralitets-officerare offentligen, på den så
kallade borggården på Sveaborg, hade den oväntade
ut-iåtelsen: »Arméens flotta har ånyo vunnit en
»seger, så nu lär ingen kunna gå i bredd med
»dem. Besitta dem, som inte läto ta sig
alli-»hop». Men arméens flotta stridde man för man, och
hvarje båt hade sin egen officer. Ryssarne tillskrifva
ock denna omständighet svenskar nes seger, då hos dem
sjelfva en enda officer kommenderade flera slupar.
Stockholm den 26 Oktober 1794.
Ibland andra fångar var en af ryska kansliet, herr
Strgius Muller, hvilken, under namn af titulär-råd, haft
tjenstgöring vid ryska legationen t Sverige, och tillika
med grefve Rasumomky måste lemna Stockholm efter
krigets utbrytande 1788. Denne var nu med, såsom
mägtig svenska språket och välbekant med allt i
Stockholm. Han råkade uti arméen och vid hög-qvarteret
många af sina vänner och bekanta, och för dessa sade
han rent ut: att »Sverige visste intet sjelf huru
mycket det vid denna seger vunnit». Konungen
igenkände honom också, tilltalade honom med sin
van*-liga höflighet, och lät genast sätta honom på fri fot,
med utlåtelse: att »man endast gjorde beväpnad t
folk till krigsfångar».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>