Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref - Bref rörande Händelserna i Sverige 1788—1794 - Fronderi inom prinsessans hof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Februari, såg jag sjelf huru grefve Ferssen ganska
sorgsen kom ned från Riddarhuset, beledsagad till vagnen
af båda baronerne Maclear och öfverste Almfelt, hvilka
syntes tilltala honom med förtröstan, hvartill herren
hördes säga: »det är alltför ledsamt». —
Emed-lertid inföll snart den fatala dagen, då konungens
kapten-löjtnant vid drabanterna, grefve Adam Lewenhaupt,
vid middags-tiden ankom till grefve Ferssen, och antydde
honom arrest enligt konungens egenhändiga ordres.
Ronungens vagn och en drabant -kommen der ing stod
också på gården, medan en trupp af borgerskapets
kavalleri väntade utanför. Grefve Ferssen skref nu genast
till Hans Maj:t, med begäran att få bli hemma i sitt
hus, hvilket afslogs. När han derefter begärde tillstånd
att först hålla sin just färdiga middags-måltid, sade
grefve Lewenhaupt, att man på stället äfven hade den
i ordning! Med all sin köld att att finna sig, syntes
han likväl mycket nedslagen vid inträdet uti lilla
bygg-ningen på Fredrikshof, som då var helt och hållet till
fängelser inredd, utom nedra våningen, hvarest lätta
dragonerne hade sin högvakt. Hans fru och döttrar
begärde nu tillstånd att få besöka honom, hvilket äfven
afslogs; men när körningen förbi stället sedermera blef
tillåten, åkte grefvinnan stundom der förbi, då han i
fönstret hälsade på henne.
Man vet att det lades grefve Ferssen till last, att
hafva, vid det bekanta tillfället på Riddarhuset, hotat
landt-marskalken med handen. Detta vet jag af honom
vara uttydt för den vanliga gest, som han alltid
nyttjade vid samtal med hvem som helst, då det angick
någon sak, som fordrade eftertryck; med tillägg af sin
oförmögenhet att brista i aktning emot ett embete,
som han sjelf så ofta beklädt, och hvars värde han så
väl kände. Aldrig har också någon med mera
värdighet kunnat föra landt-marskalks-stafven än han,
hvarföre också grefve Härd, när han i följd af tidernas för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
