Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref - Bref rörande Händelserna i Sverige 1788—1794 - De arresterade officerarne vid Finska arméen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammausvurne, till inhämtande af konungens sista svar.
Vid utförandet af detta ärende, befallte konungen
gene-ral-auditören af Låsibom att skrifva deu af Hans Maj:t
då dikterade afbönen och uppsägelsen af förbundet, med
tillsägelse, att baron Kltngspor hade att tillföra dem
samma skrift; om de ville underteckna densamma lof—
vade konungen att förlåta allt, då han i annat fall ej
kunde hjelpa dem från ett hotaude öde. I stället för
att med vördnad emottaga denna skrift, skall baron
KHngspor hafva med förakt förkastat densamma. Han
säges sedan tillika med Hästesko hafva ämnat företaga
konungens arresterande, och åtskilliga andra
omständig-heter intyga, att han i politiskt afseende varit mer
brottslig än de andra. När nu döds-domens verkställande
blef houom antyd t, blef han af bara döds-fruktan
alldeles ifråu vettet. Än föll han på knä för prester och
läkare, kysste deras händer, och besvor dem att bedja
för hans ML Än talte han om sitt afrättande med en
kallsinnighet, som ingalunda svarade mot hans
dödsfruktan, och sade det vara onödigt att dervid göra så
många anstalter, då man lika lätt kunde hugga hufvudet
af honom inne i rummet. Dagen före exekutious-dagen
föll han helt och hållet i raseri, bet sig i fingrar ne,
och slog sig mot väggen, så att den galenskap, som
sedan ansågs diktad, då var allvarsam. Några dagar
der-efter fördes han till Danviken, hvarest han, sedan
dödsfaran var öfver, blef alldeles klok; fastän han alltid föll
uti djup melankoli vid blotta åtankan deraf, och alltid
var färdig att falla in igen, vid minsta föreställning att
den blott uppskjutna exekutionen skulle ånyo företagas.
Kyrkoherden Tolleson gjorde emedlertid allt sitt till för
att vända hans sinne från detta verldsliga, och då hait
omsider äfveu blef säker om lifvets bibehållande, gaf
han sig rätt väl tillfreds, utan att särdeles sakna sin
förra ära eller sörja Öfver förlusten af hofvets nöjen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
